Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 2

att skräddaren blifvit srigifven och undersökningen om det föregifaa mordattentatet upphört. ITALIEN. Bankirhuset Langrand Dumonceau har deponerat 8 millioner franes såsom säkerhet för den med finansministern Scialoja öfverenskomna affären om kyrkogodsen. Såvida deputeradekammaren godkänner denna affär, har det italienska klereciet 20 dagars betänketid för att gifva sitt medgifvande tillkänna. FRANKRIKE. De under den sista tiden förekomma ryktena från Frankrike om ett förestående ombyte af system i liberal riktning och utvidgande af den inre friheten hafva bekräftat sig fortare och — som det vill synas — fullständigare, än man kunnat vänta. , Moniteur för den 20 dennes har offentliggjort en skrifvelse från kejsaren till statsministern ouher, hvilken bebådar en mängd väsendtliga förändringar i den nuvarande regeringsorganisationen. I stället för adressdebatten skulle lagstiftande kårerna få rättighet att interpellera de ärskilda ministrarne, hvilka alltså sjelfständigt skulle representera sina departementer; pressförseelser skulle afgöras af kriminaldomstolarne, och säledes undandragas de administrativa myndigheternas godtycke; föreningsrätten skulle utvidgas och ordnas genom närmare lagbestämmelser. Denna utvidgning af den inre friheten betecknas i den kejserliga skrifvelsen som det mått af eftergifter, hvilket är förenligt med kejsardömets institutioner utan att kompromettera den makt, som nationen nedlagt i kejsarens hand. Kejsaren slutar skrifvelsen med en hänvisning på sina yttranden, förlidet är, om önskvärdheten af att framskrida på en basis, som utvecklar friheten, men tillika tillförsäkrar regeringen säkerhet. Dessa ord — säger kejsaren — göras nu till en verklighet. ; Den grundval, som 15 års lugn och lycka befästat, skall icke rubbas, utan tvertom ytterligare stärkas genom ett innerligare; förhållande mellan de lagstiftande myndig-, heterna och genom nya garantier för den lagliga friheten. Sålunda sättes kronan; på det verk, som nationens vilja har uppfört. Såsom följd af detta kejsarens initiativ i denna sak har, som , Moniteur än vidare meddelar, hela den franska ninistören ingifvit ansökan om afsked, hvilken likväl endast så till vida beviljades, att 4 ministrar — Randon, Chasseloup-Laubat, Fould och Bellic — afgått. Till deras efterträdare hafva, som vi af telegrammen sett, blifvit utnämnda: Niel krigsoch: Nigauld de Genouilly marinminister, samt! Forcale de la Roquette minister för de offentliga arbetena. Statsministern Rouher kommer äfven att, efter Fould, mottaga finansportföljen. Om inrikesministern Lrd-! lette innehåller det telegram, som medde-l lar ministåörförändringen, icke ett ord; ett sednare telegram har sagt honom vara! utnämnd till president i lagstiftande sör samlingen, och det vill deraf synas, som hade äfven han utgått ur ministren. Det torde ännu vara alltför tidigt att; uttala någon bestämd åsigt öfver betydelsen af denna partiella ministerförändring.-. Den har inträffat mycket oförmodadt, likasom nästan allt, som kejsaren sjelf tager, initiativet till; möjligtvis har en del af! sjelfva ministeren blifvit öfverraskad af kejsarens skrifvelse. Den omständigheten, att både krigsoch finansministern — Randon och Fould — äro bland de ur ministeren asgångna, framkallar den förmodan, att frågan om armåorganisationen spelat en väsendtlig rol i frågan, och att specielt dessa tvenne män icke till den grad understödt kejsarens planer, som han önskat. ( enom att gifva folket en utvidgad pressoch föreningsfrihet, samt att meddela lagstiftande kårerna rättighet att interpellera ministrarne, synes kejsaren vilja försäkra sig om nationens stöd för genomförandet af vigtiga reformer eller lösningen af eventuella utländska frågor. Vissa yttranden i , Moniteur synas bekräfta denna förmodan; det heter nemligen: Det är regeringens lifliga önskan, att de motiver, som varit bestimmande för dess hållning i den utrikes politiken, blifva förelagda de stora statskorporationerna till bedömande. Den omständigheten, att adressdebatten upphäfves, skall icke förhindra detta, enär regeringen genast vid sessionens början är beredd att mottaga och besvara de interpellationer, som ställas till densamma. Man ser häraf, att regeringen sjelf önskar en anledning att få redogöra för sin utrikespolitik, utan tvifvel för att härigenom fullständigt kunna motivera de vigtiga reformer i armöen, som den anser nödvändiga, samt appellera till nationens patriotism i denna riktning. — ifrän honom hon kunde och iakttog en sträng tystnad. Sedan Elinor upphört ate glädja sig