Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 2

som hans vänner aldrig förut bevittnat hos honom. Hans hjerta låg nu öppet för Elinor, alla dess svagheter, alla dess förseelser erkända, och hans första barnsliga böjelse för Lucy afhandlad med all den filcsofiska värdighet, man eger vid tjugufyra års ålder. — Det var ett aarraktigt, oförståndigt tycke å min sida, sade han, — följden al okunnighet om verlden och brist på sysselsättning. Hade min mor gifvit mig nägon verksamhet, då jag vid aderton års ålder togs från mr Pratt, tror jag, ja, är jag säker, att det aldrig skulle händt, ty ehuru jag lemnade Longstaple med hvad jag då trodde en den mest oöfvervinneliga kärlek till Lucy, skulle jag — om jag då haft någon sysselsättning, något föremål, som upptagit mun tid och hållit mig aflägsuad fran henne på några månader — mycket snart vuxit ifrån den inbillade kärleken, i synnerhet genom att lefya mera med i verlden, som jag i sådant fall måste hafva gjort. Men i stället för att hafva någonting att göra, i stället för att hafva någon syssla vald åt mig, eller sjelf tillåtas välja någon, ätervände jag hem för att gå fullkomligt sysslolös och hage wgenting i verlden att gura utom ått inbilla mig vara kär Då min mor icke gjorde hemmet trefligt för mig, då jag ioke hade någon vän, något säliskap i min bror och hatade nva pekantskaper, var det naturligt att jag mycket ofta var på Longstaple, der jag alltid kände mig hemmastadd och alltid var säker att vara välkommen, och följaktligen ! tillbragte jag störta delen af min tid der från aderton till nitton år. Lucy visade