Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 1

.— Jag behöfde sjelf tiotusen, ers excellens. Castilla betraktade honom öfverraskad, men omkring hans läppar spelade ett doldt leende. Han svarade ej ett ord, vände sig om samt undertecknade denna anvisning, stor sextiotusen dollars, på statskassan. — Var det allt? sade han efter en liten paus, medan en lakej inträdde och stannade vid dörren. — Hvad vill du? srågade han denne. — Ministern, sennor Morales är derute, er excellens. — Skall komma in! Mannen försvann genom dörren. — Ja, ers excellens, återtog Benares. — Jag torde endast få nämna för ers excellens om en ung man, som blifvit mig varmt rekommenderad från flera håll. — Hvad heter han? — Felix Pertena. — IIvad kan han? — Han är skicklig och användbar. — Godt, för honom hit — någon gång; i dag har jag ej tid. --Ah, Morales! Ministern, en smärt, högvext man med ett ganska nobelt yttre, hvilken just inträdde, gjorde en djup bugning. — Ni har åter skaffat mig en skön historia på halsen! utbrast Castilla barskt och utan vidare helsning. — Excellens, jag vet inte — — — Hvad är det för spektakel med den tyske konsuln? — Med den tyske konsuln? — In af dem, jag minns nu inte för hvilken stat, var hos mig i går afton, — spela nu inte den okunnige. De tyska kolonisterna deruppe i bergstrakten, som måste lemna sina anläggningar för att be