Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 1

de ej blifva oss öfvermäktiga. Om jag hemfsörlofvar mina soldater, så hafva vi i morgondag en revolution i Arica, der de endast afvakta tillfället för att åter besätta hamnen. — Ers excellens känner min äsigt derom, sade Benares med en lätt bugning. — Som ni träffande anmärker kan saken icke ändras; militären är obetingadt nödvändig, men just derför kunna vi ju en gång göra ett försök med kulis. Om det ej behagar ers excellens, eller ni finner att systemet ej bär de frukter man väntat, så är det Jn alltid lätt att åter öfvergifva det. Då har det ej varit annat än ett försök, och söderhafsöboarne äro fredliga varelser, af hvilka vårt folks seder ej riskera att försämras. — Likasom skulle vårt folk hafva nägot att riskera i detta hänseende! brummade Castilla. — Nå, vi få väl se huru de nya maskinerna arbeta. Låt mig genast så veta när fartyget signaleras, så att den nödiga tillåtelsen för debarkeringen kan utfärdas. Har ni något vidare att anföra? — Jag skulle endast anhålla om några underskrifter af ers excellens, sade finansministern, i det han framtog åtskilliga papper och lade dem på bordet framför presidenten. — Dessa semtonhundra dollars tillförsäkrades prefekten i Cerro för vägen från Huanako till Pozuzo, och dessa tusen dollars för enahanda arbeten från Cerro till Huancalamba. — Ja, sade Castilla, — dessa herrar låta regelbundet utbetala penningarne åt sig, men beständigt inkomma klagomäl att ingen menniska kan färdas på dessa