Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1867, sida 2

än höra ifrån honom. Jag bad honom enträget komma till oss, och skulle icke blifva förvånad att se honom träda in i dag eller i morgon, eller hvilken dag som helst. Detta var att vinna någonting — nägonting att motse. Öfverste Brandon måste hafva någon underrättelse att gifva. Knappast hade hon tänkt detta, då gestalten af en man till häst drog hennes ögon till fönstret. Han stannade vid deras port. Det var en herre — det var sfverste Brandon sjelf. Nu skulle hon få höra mera, och hon darrade i väntan derpå. Men det var icke öfverste Brandon; hvarken hans utseende eller hans längd. Om det vore möjligt, skulle kon säga att det måste vara Edward. Hon såg åter ut. Han hade just stigit at hästen: hon kunde icke misstaga sig — det var Edward. Hon gick från fönstret och satte sig ned. — , Han kommer troligtvis rån mr Pratts för att helsa på oss. Jag kall vara lugn, — jag skall beherrska nig. Efter några ögonblick märkte hon, att le andra likaledes varseblifvit misstaget. Ion såg sin mor och Marianne skifta tärg — såg dem betrakta henne (Elinor) och wiska några ord till hvarandra. Hon ville ifvit allt i verlden för att vara i stånd utt tala och låta dem förstå, att hon hopdades de icke skulle visa någon köld, nåsot förakt i deras uppförande mot hoiom; men hon kunde icke yttra ett ord ch var tvungen att lemna allt åt deras get godtfinnande. Få APR BUN