Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1867, sida 2

de vara i besittning af pastoratet, förvånade henne litet i början; men hon insåg snart hur troligt det var, att Lucy, i sin sjelfförtröstande omsorg och sin brådska att göra sig säker om honom, skulle öfverse allting utom vådan af ett uppskof. De voro gifta — gifta i staden — och nu på väg till hennes onklar. Hvad hade Edward känt, då han var inom fyra mil från Barton — då han såg hennes mors betjent — då han hörde Lucys budskap! De skulle snart, förmodade hon, bosätta sig i Delaford — Delaford — detta ställe, för hvilket så mycket bidrog att väcka hennes intresse, hvilket hon önskade blifva bekant med och likväl önskade undvika. Hon såg dem inom ett ögonblick i prestgården: såg i Lucy den verksamma, driftiga husmodren, förenande på en gång ett begär efter en fager yta med den yttersta sparsamhet, eftersträfvande sitt eget intresse i hvarje tanke, sökande vinna öfverste Brandons, mrs Jennings och hvarje rik väns ynnest. I Edward visste hon icke hvad hon såg, ej heller hvad hon önskade se. Lycklig eller olycklig, behagade ingenting henne: hon vände bort sitt hufvud från hvarje teckning af honom. Elinor smickrade sig med att någon af deras bekanta i London skulle skrifva till dem för att omtala händelsen och gifva närmare upplysningar; men dag efter dag förflöt och medförde intet bref, inga nyheter. Ehuru oviss om någon var att tadla, fann hon fel hos hvarje frånvarande vän. De voro alla tanklösa eller likgiltiga. — När skrifver mamma till öfverste Brandon? frågade hon en dag sin mor. — Jag skref till honom, min älskling, törra veckan och väntar snarare att få se