Förständ och känsla). (Cfverättving från IWgelskan.) XLVII KAPITLET. Mrs Dashwood hörde icke utan rörelse sin förre gunstlings försvar. Hon gladde sig alt han blef frikänd från någon del af hans påbördade brott; hon var ledsen för honom; hon önskade honom lycka. Men känslorna af det förfiutna kunde icke återkallas. Ingenting kunde återställa honom med en obruten tro, cn obefläckad karakter. Ingenting kunde utplåna kärmedomen om hvad Marianne lidit för kans skull eller borttaga brottsligheten i lans uppförande mot Eliza. Ingenting kunde således återsätta honom i hennes förra högaktning eller skada öfverste Brandons intressen. Hade mrs Dashwood, liksom Elinor, hört Willongbbys berättelse af honom sjelf — hade hon varit vittne till hans smärta, och varit under inflytandet af hans utseende och sält — är det sannolikt att hennes medlidande skulle hafva varit större. Men det stod hvarken i Elinors makt, ej heller önskade hon, att uppväcka sådana känslor hos någon annan, som i början blifvit framkallade hos henne sjelf genom Willoughbys claring. Uftertanke hade gilvit lugn åt hennes omdöme och modercrat hennes tanke om Willonghbys förtjer ster; hon öÖr skade derföre att endast förklara enkla sanningen och lägga i dagen HB) So II-L. Nio 18