Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1867, sida 2

olig med denna lära. Han var litet stel i sina n gång antagna ölvertygelser och ville ej lätt gå rån dem. Lycka och olycka hade ganska litet aslytande på hvad han ar för sannt, och maken kunde i hans tycke ej göra orätt till rätt. Han ade således fortfarande ganska liten sympati för )ismarcks politik och preussens sabelxälde. Men eremot hade talaren ej heller öfvergått på tyskdatarnes öfverdrifter, utan hade städse gerna gifit Tyskland hvad Tyskland tillhörde. Han hade lIdrig kunnat glömma att Tyskland var reformaionens vagga och att derifrån hela den nyare titens ljus utgått öfver verlden. Ian erkände viare tyskarnes stora förtjenster om vetenskap och const och menade att de ännu deri äro våra läare. Det a afspärrningssystem, som den skandinaviska ifvern under tiden hade förkunnat, nade han städse ansett för en dårskap. Han ville således af hjertat unna Tyskland heder och storhet på dess exet område och önska det fortfaranie flor och fr Han unnade också gerna Tyskland en bättre politisk författning och så: serna att det kunde blifva ett stort och mäktigt, enigt och fritt rike. Men hvad han för närvaranle st unnade Tyskland var dock — en försvarli knäpp, hvilken kunde vänja det äf att utsträcka sin hand efter andras egendom, och det i Tysklands eget sanna intresse iTan trodde icke, att det kunde blitra allvar a Tysklands verklig ska, så länge det ,.gömude i Historiens Nemesis (t uppdrag; man måste lida fö: hvad man bade det är verldsstyrelser oföränderliga lag d begick en stor då skap, om det ej insåg, dels att dess sanna väl for ar att i den skandinaviska norden bafva en tro st vän i stället för en förbittrad fiende, dels at detta förhållande ej kan inträda förr än grå stridigheterna blifyit uppgjorda på ett rättvist si lm passande ödmjukelse, hvilken kunde framkalle denna insigt, ville talaren innerligt önska Tysk laud, ju förr desto heldre — icke af ond utan a god vilja. Ty den skulle vara Tysklands sannastc äsignelse. måste