Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1867, sida 2

yra timmars sjögång. Såväl Sverge som Preussen hafva på denna linie satt i gång lyrbara postångbåtar, hvilka dock tyvärr orde hafva föga mer i inkomst än den vostbefordringen lemnar. Linien är obeydligt anlitad af passagerare, framförallt ill följd af den dermed sammanhängande ånga och dyra jernvägsresan via Berlin. Detta är eft faktiskt förhållande, hvari en jernbana från Arcona till Stralsund ingabunda torde kunna åstadkomma någon förändring. Då Sverges import från sjelfva Preussen af varor, som kunna bära dyra transportkostnader är af mindre betydenhet och jernvägsfrakten genom Preussen för speditionsvaror blir för hög, kan man ej heller framdeles antaga någon lifligare godstrafik än den nuvarande. Deremot kan man påräkna, att resande från Sverge och Norge skola, dels för tidsbesparingens och dels för billighetens och beqvämlighetens skull, föredraga en linie Ystad— Travemiinde framför den nu, såväl sommar som vinter, i stället för postlinien Ystad —Stralsund, begagnade turen via Danmark. Äfven den direkta persontrafiken med ångbåtarne från Stockholm till Läbeck torde framdeles aftaga och komma linien Ystad— Traveminde till godo, enär man på denna väg kommer till Travemiinde på 32 emot nu pr ångbåt circa 50 timmar. Beträflande godstrafiken öfver Liibeck så bör man, att döma af södra Sverges redan nu icke obetydliga trafik med och öfver Libeck, kunna antaga att det ej skulle fattas sysselsättning för en ångbåtslinie Ystad—Traveminde; framför allt torde på senhösten samt under vintern och våren godstrafiken specielt för Sverge blifva af den största vigt. Till lättnad för den inre trafiken har, som bekant, Sverge på de sednaste åren gjort de mest storartade och följdrikaste ansträngningar. Det svenska jernvägsnätet omfattar nu redan utom stambanorna Stockholm —Malmö, Göteborg—-Falköping, Hallsberg—Örebro och Stockholm-—-Upsala samt Katrineholm — Norrköping, äfven privatlinierna Alfvesta—Wexiö, essleholm— Kristianstad, Eslöf—Ystad, Eslöf—ILandskrona och Uelsingborg, IIerrljunga— Borås, Herrljunga— Wenersborg—Uddevalla samt Örebro— Arboga. Under byggnad är en stambana från Laxå till Norges hufvudstad Kristiania, som intill Kristinehamn redan är öppnad; dessutom torde inom en ej alltför aflägsen framtid komma att utföras en bansträcka Norrköping—Linköping-— Nässjö, såsom sammanbindning för linierna Stockholm—Katrineholm— Norrköping och Nässjö—Eslöf-—-Ystad. Stora fördelar hafva genom alla dessa bansträckor tillskyndats Sverge, men de torde först i fullkomligaste måtto kunna tillgodogöras. när i samband med dessa banor inrättas de billiyaste och direktaste förbindelser med de för Srerges handel vigtigaste orterna i utlandet. De statistiska uppgifterna bevisa tillfyllest att vägen öfver Liibech är den naturligaste för en stor del af Sverges export och import. Derigenom att frakterna via Ystad— Traveminde är mycket billigare än öfver Ystad--Stralsund (Arcona), och Malmö— Korsör—Liibeck eller Kiel, skulle Sverge äfven under vintern finna afsättning åtminstone för sina dyrare exportartillar. Till följd af de billiga frakterna affastas redan nu under sommaren via Hanburg och Holland, hvars skeppsfart om vintern endast undantagsvis är afbruten, större partier svenska varor till Amerika, Indien och. holländska kolonierna m. m. — Sverges importörer skola då äfven mycket mer åän nu begagna sig af fördelen att icke på hösten på en gång behöfva inköpa sina varor, utan att efterhand under vinterns lopp kunna fylla sina behof. Ett mindre rörelsekapital, räntebesparingar, mindre förluster på modeartiklar m. m. äro alltför mycket i ögonen fallande fördelar! Deri ligger den enskildes fördel; staten skall, genom cen på möjligaste sätt lättad vinterkommunikation öfver Libeck, utom en för landet reglerad export och import, äfven erhålla direkta förmåner genom en större inkomst af statsbanorna och postängbätarn:In daren har i ofvanstående uppsats utgått frän det antagandet, att de svenska bantägen under hela äret skulle behöfva endast en dag för färden mellan I Stockholm och Ystad; han tror sig härtill vara berättigad oaktadt under vintermå