Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1867, sida 1

— Stå inte bananerna präktiga här, min gosse, he? Och hvilken skuggrik plats detta är, till och med vid middagstiden, och allt åstadkommet endast genom en enda kanal och en liten, obetydlig sluss, ty den var nödvändig, annars torde min osäkra vattenreservoir en vacker dag hafva öfverraskat mig med en vattemnassa, som kunde hafva bortspolat allt. — Men hvad skulle jag säga, — har du öfvertänkt vårt äfventyr i går qväll? Jag menar besöket hos gumman? — Inte mycket, om jag skall vara uppriktig, min gamle vän, sade Rafael. IIvad karlen pratade under sin delirium kan väl knappast hafva någon betydelse. — do, jag tänker raka motsatsen, utropade gubben lifligt. — Om det endast hade varit en fantasi, så skulle hans mor inte ha brytt sig om den; men hon blef rädd, Rafael, vid Gud, Plef hon inte rädd och ifrade derefter lika mycket för vår bortgång som hon förut hade bedt mig komma. — Godt, jag) vill äfven medge att han gjort antydningar på något skurkstreck, hvarom hans mor vet, och ingenting är troligare; men hvarför skule det stå i