Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1867, sida 1

— Nej, under sexton månader saknade jag hvarje underrättelse från Peru. — Men till hvilken har din onkel då utbetalt köpeskillingen för haciendan? Försäljningen måste hafva skett på din uppmaning. Besynnerligt att gubben ej nämnde ett ord till mig derom! — Jag hade ej en aning om hela försäljningen och har ej uppburit en enda centabo deraf. Gubben ämnade just lyfta glaset till sina läppar, men han förblef sittande orörlig och betraktade den ungs mannen häpen, ja, nästan förskräckt. — Ingen centabo af pengarne? upprepade han nästan mekaniskt. — Ej hört ett ord derom? — Som jag säger er; jag blef i dag högst oangenämt öfverraskad deraf. — Och or bankir i Callao? frågade gubben, som ännu icke tycktes hafva sansat sig. har slutat med sin affär; firman be står åtminstone icke mera, och den nye egaren är för närvarande bortrest, Då han l återkommer, skall jag resa ned till Callao. UMen om J. Flores et söner hade uppburit pengar för min räkning och afrest, så åäkulle de i alla fall hafva lemnat beloppet till sennor Rivadia eller till er. Men ni båda tyckas ej veta någat gorg: l — Men åtskilliga koffertar sändes till ifrågavarande firma, utropade Bertrand hastigt, — jag var sjelf närvaramde vid deras atvändning. Finnas inte de heller! I — Då bar den nya egaren dem troligt ris i förvar, återtog Ralae!; man som j5agt är, ingenting kan göras förr än haa: återkommer. Men ingen tid är försummad s