Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1867, sida 1

Sennor Aguila. Af erstäcker. ) (Fri olversattning af Sigfrid Nyberg.) — Och tror ni inte, sennor, att hon ändock vet det? skämtade Rafael, — ni måtte väl hafva en spegel i huset? — Ta ta ta, sade gubben, — ingen är nöjd med sitt eget ansigte; jag har åtminstone alltid förargat mig öfver mitt. Men det är det minsta, hon har också blifvit ett godt barn, enkel och okonstlad som sin saliga mor, hvars lefvande afbild hon är. Gud skydde henne, och låte henne alltid blifva lika okonstlad, — men här kommer hon med vinet. Låt ej märka, gosse, att vi talat om henne, annars kunde hon bli förlägen och inbilla sig åtskilligt. — Således —, hvad skulle jag säga, när kom du hem? — I morse, jag kom med postbåten. — Aha, från Guajaquil, eller kom du direkte från Europa? — Nej, vesterifrån, sade Rafael, medan Juanita bar fram vinet och gubben fyllde glasen. — Det sista året har jag tillbragt på Tahiti. — På Tahiti? utbrast gubben förvånad. — Anfäkta, gosse, då har du ju varit i paradiset! Inte sannt att det är skilnad mellan den tropikverlden och vårt torra Peru? Och visste du ej det minsta om mvad som emellertid föregick här hemma? ) Se II.-T. N:o 12.