Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1867, sida 3

anket vid de påföljande maskeraderna ovil on korligen tarfvar rättelse. Ånnu kl. 1: u-ssanns fil af väntande vagnar. aPå de med mattor belagda breda trap. d-por, hvilka leda upp till konungens loge kelsteg man upp till balvåningen. Förutom ch I den stora, af de sammanslagna scenen och n-teatersalongen bestående hufvudsalen, var ör hela våningen 1 tr. upp, — hr Blanchs af festvåning, alla foyterna, barnteatern, sångrlloch repetitionssalarne — upplåten. Och l,trots detta betydliga utrymme var trängi-seln stundom och på vissa punkter i hög ngrad besvärande. Vid inträdet i hufvudfsalen, genom konungens loge i 1:sta radens -fond, möttes ögat af en den mest blänwI dande, brokiga och lifliga tafla, hvaraf ineltrycket för de flesta var så mycket mera ålangenämt, som den var för dem alldeles diny. Scenen var inhägnad med , pelarsalsakulisser, som det heter på teaterspråket; rsi fonden var en genombruten pelarfond, n bakom hvilken en läktare för den omkring h50 man starka orkestern var anbringad. IDet till höger om scenen befintliga port3 vaktarrummet jemte ett derintill gränsande -förrädsrum voro nätt och smakfullt anordnade till damtoiletter. Väggar och tak rji dessa små dufslag voro draperade med chärt i tältsason. Genom den på scenens svenstra sida befintliga, för astonen med präktiga mattor belagda, trappan uppkom man till foyterna och våningen, hvars alla rum voro smakfullt ordnade i afsigt att . bereda de alltför många gästerna beqvämlighet och trefnad. Artisternas foyer var sanordnad såsom konversationsrum, der tidningar och tidskrifter funnos att tillgå, soch der man hade den enda någorlunda lediga tillflyktsorten undan trängseln och hvimlet nere i hufvudsalen. I den stora salen söder om konversationsrummet var sen större buffet, bland annat prydd medj sen rik dekoration at fanor och sköldar; de öfriga väggarna voro dekorerade med I svenska och norska riksvapnen. I den s. k. barnteatern, i våningens andra ända, var sjemväl en buffet och det stora rummet rikt dekoreradt med lefvande vexter, hvilken anordning jemte den här spelande Zedelerska lilla orkestern gjorde detsamma till ls en eftersökt uppehållsort. ! Gick man den s. k. kungliga trappan lutföre, hade man till höger på nedra botten ett med granar dekoreradt, mindre!s rum, hvarifrån man inkom i operakälla; rens stora sal, der örat smektes af den i Beyerböckska orkesterns präktiga har-a monier och der jemväl den hungriges luktock smaksinne kände sig på det angenämaste berördt. Trängseln här var också under hela aftonen, om möjligt, y större än i sjelfva balsalongen. Pp Anordningarne här, såväl som i buffeterna, i cch för gästernas betjenande voro 5. goda och göra hr Blanch all heder, ehuru 8 det naturligtvis vid ett sådant tillfälle b som detta är omöjligt att ,,göra alla till st lag och hastigt nog tillfredsställa hundradetals hungrandes och törstandes forsc dringar. Danssalongen var naturligtvis maskeraa dens glanspunkt, och den på en gång lyk sande och bizarra tafla den erbjöd glömmes ej lätt. Man tänke sig denna ofant-. td liga sal, strålande af ljus och förgyllninÅ gar och packad med en böljande, skratuy tande, pratande och gestikulerande men-ge niskomassa i alla upptänkliga drägter, från den stela svarta fracken till den le-d diga pierrot-drägten! Mängden af de mu-fFi mie-lika dominos och de svarta frackarne tjenade blott att gifva så mycket star-ke kare relief åt de brokiga nationaloch I! fantasidrägterna, och öfvergångarne eller å. chatteringarne i taflan bildades af de röda, er chära, blå, gröna och bruna dominos, som tidamer buro. Att såväl rika som pikanta jl kostymer förekommo i mängd behöfver i icke sägas, men i allmänhet kunde man sk anmärka, att , karakters-maskerna mera , lä genom kostymen än genom konversationen 4, lade sin karakter i dagen; en gifven följd st deraf, att verkliga maskerader hos oss på de sednare tjugu ären icke förekommit, EIi Komma de blott åter en vogue, .arbetar bå man väl upp sig äfven i det hänseendet så och maskraderna blifva då icke längre i frå saknad af sin egentliga och pikantaste då krydda; karakters-masken i ordets egent-lliga bemärkelse, Emellertid voro, som sPe sagdt, åtskilligt godt folk och många naKe tionaliteter representerade. Man såg syd-på stats-patroner och plantageegare, munkar sen och nunnor, italienare och italienskor, ty-säs rolare, schweitzare och skottar, matroser,e ståtliga medeltidsriddare, vingåkrare,Sai-ra lor boys, dalkullor, för att icke tala om be de mest tjusande herdinnor och bouquetierer, som inbillningen kan måla, täflande med damer i pudradt hår och rober om va att förvrida hjernan på de stolte, styfve trde riddarne eller de ännu styfvare svarta frackarne. dö Och man hade god tid att konversera de och taga hvarandra i skärskådande, ty tes trängseln var så betydlig, att någon alldrmännare dans ej gerna kunde ifrågakomp ma, något som äfven försvårades af tea-lim ertiljornas ojemnhet och salongsgolfvets sluttning. Men roligt hade i alla mll e mångas; tillställningen i det hela hade ju E ör de flesta, isynnerhet af damerna, nysy: netens behag, och man hade väl i allmän-) net mera gått upp för att se, än för att g00 lansa. — Klagpmälen öfver trängseln varo ne lock lika starka som berättjendå. på