Sivers hade ett för vänskap varmt klappande hjerta, det var för honom ett behof att söka vänner, och han fann dem lätt, ty hans öppna väsende, hans redbara karakter och hans flärdfrihet sbrvandlade suart hvarje värdig bekant till en förtroscen vän. Detta var väl den egentliga orsaken hvarföre han så väl trifdes inom den förtroliga broderliga kretsen af två här i staden varande Ordenssällskaper, der han ock genom öfverlägsenheten af sin bildning och tjusningen af sitt umgängessätt snart nog blef en afledarne, och han utöfrade der ett stort och gagnande inflytande på medlemmarne. Månget kärnfullt ord, mången skön tanke, klädd uti viltaligt språk och framsagd med en välljudande manlig stämma, har det varit min förmån att der höra i hans läppar. Det var dock den hjertlighet och den inre