teranernas leder från sista kriget glesna mer och mer, och äsnart skall blott en eller annan grånad kämpe qvarstå af de många tappra, hvilka på Tysklands slätter visade sig värdiga ättlingar af norden, som kan åt barn och barnbarn förtälja hvad han i sin ungdom erfarit af krigets faror och af krigets ära. Carl Henrik von Sivers hade väl vid fredens afslutande tillhört krigareståndet blott 4 år, men han hade dock under denna korta tid fått deltaga i ett fälttåg och hört hvinet af kulor och bar äfven derföre den medalj, hvilken 1854 vid aftäckande af Carl XIV:s ryttarestaty tilldelades alla dem, hvilka följt denne frejdade anförares fana. Sivers föddes i Göteborg 1796, der hans fader var öfverinspektor vid packhuset. Det är under krigiska tider som ynglingars håg mera riktats åt krigareståndet är annars och Sivers gjorde från denna regel icke något undantag, ty ännu vid den ålder då skolpilten ännu lyder lärarens ferla, vid 15 år, blef han antagen som sergeant vid Göta artilleri och året derpå befordrad till underlöjtnant. Ynglingen fick dock icke länge njuta fredens lugn, ty innan han ännu fyllt 18 år, kommenderades han, som afdelningschef, med armåen till Norge, der han under detta korta fälttåg fick ett par gånger deltaga uti smärre affärer, nemligen vid öfvergängen af Glommen och forceringen af Kölbergs bro. Det för båda länderna så lyckliga fostbrödralag, som knöts den 4 November 1814, gjorde dock, som väl var, ett slut på detta brödrakrig och dermed var också krigarens bana som sådan slutad, ty sedan dess har vårt land, genom Guds nåd, fått njuta af fredens välsignelse och redan längesedan hunnit läka de sår som kriget åbragt, och som en stund tycktes hafva bragt lande; på branten af sin undergång. Vid krigets slut återvände Sivers med regementet till dess garnisonsort Göteborg och tjenade han qvar till 1558 då han erhöll afsked. Under tiden hade han avancerat och 1832 erhållit ett batteri vid Göta artilleri, det 8:de, hvars chef han var mer än 25 år. Som batterichef torde han icke af någon hafva kunnat öfrerträffas, han sörjde som en fader för manskapet och var af dem älskad och vördad. Han vidmakthöll sträng ordning och krigstukt utan att derföre någonsin sjunka ner till småaktighet, ett fel som ofta vidlåder såkallade ordningsmenniskor. Sivers lemnade krigstjensten 1558, då han utnämndes till nederlagsinspektor vid Göteborgs tullkammare efter öfverste Virgin. Man har ofta, ooh som det vill synas med ls: skäl, klandrat det förhållande, att merab indrägtiga och civila sysslor, särdeles vid postoch tullverket tilldelats äldreld meriterade militärer, för att sålunda sk förskaffa dem en mera sorgfri ålderdom, st hvilken den knappa nilitära pensio-p. nen aldrig kan lemna, ty man kan icke r: annat än medgifva att det innebär en m orättvisa mot de underordnade tjenstemän-je nen inom dessa verk och i viss grad beta tager för dem möjligheten af befordran. Huru härmed än må förhålla sig, måste i man göra dessa gamla militärer den rätt-;9: visa att erkänna, att de nästan alla äro fullt vuxna det nya fältet för deras verksamhet och att dessa tjenster skötas af, I dem på ett förtjenstfullt sätt. Den ord-A, i och punktlighet vid fullgörande af;, s sysslor, hvartill de genom sin militära uppfostran och krigarebana blifvit in-. vande, medföljer dem uti deras nya em-l,, betsmannaspher, till stort gagn för lensten, och kan blott blifva menlig för den-, samma om den går så långt, att man sätter , formen i första rummet och det allmännas gagn i det andra. Sin nya plats vid Tullverket uppfyllde Sivers på ett sätt, fo sem tillvann honom på samma gång för-ar mäns bifall för ordning och punktlighet de som affärsmännens aktning för det hu-a, mana bemötande de ständigt rönte af ho-Jat nom. Men ålderdomen kräfde snart ut sin2: rätt. Blott sju år kunde Sirers stanna qvar uti sin nya tjenst, en tilltagande sfå kroppssvaghet och framför allt en astagan-sde de hörselförmåga manade honom att nedså ligga sin befattning och uti hemmets kända Jugna hamn söka den hvila han be-lya höfde och der, i säliskap med sina af ho-e nom högt skattade böcker och några förde trogna vänners samspråk, bereda sig tilll den af honom, utan bäfvan motsedda för-oe vandlingen. Den lit icke heller längelm vänta på sig, ty den 26 Mars 1866 in-sat somnade han utan plågor, omgifven vidsna sitt dödsläger af dem, som voro honom hö kärast, hang maka och barn. me Uti mer än 34 år hade Sivers varit leda-lre; mot af K. V.och V.-S,, dit han inkallades til 1832 som arbetande ledamot uti matema-lne ka klassen, på grund af hans, om djupa sta forskningar och allvarsamma studier inom ij lenna gren af vetenskapen, väl kända lär-ma lom, och han deltog under den mera verksamma delen af sin lefnad ofta uti K. S. til sammankomster samt var år 1840 ordfö-latt vande inom detsamma. ha Sivers hade ett för vänskap varmt klapfys pande hjerta, det var för honom ett behof rec utt söka vänner, och han fann dem lätt, få y hans öppna väsende, hans redbara kagle akter och hans slärdfrihet sörvandladedet mart hvarje värdig bekant till en förtroop en vän. Detta var väl den egentliga or-( saken hvarföre han så väl trifdes inom toi len förtroliga broderliga kretsen af två ski sn 4 —— — — — — — 2