Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1867, sida 3

tala några fakta; som lära visa att en re form är af behofvet påkallad. Vår kronobetjening är i allmänhet e serdeles väl aflönad och likväl hörer dej ej till sällsyntheterna att den kan brings sig upp till välstånd, ja rikedom. Hvarifrån kommer denna? Vår arbetande klass, jag menar härmed icke städernas handtverkare, utan mindre bönder, torpare, backstugusittare och dagakarlar på landet, har vanligtvis om icke stor dock i förhållande till sina vanor och anspråk tillräcklig inkomst, och sällan får man se att dess medlemmar ega ens så pass, att de mera än jemnt och nätt bevaras från svält. — Hvadan detta? Jag medger att det sednare till en del har sin orsak i bristande upplysning och oförmåga att kunna sköta sig hos arbetaren, men hufvudorsaken ligger ej deruti — den måste sökas på annat håll. Den bör sökas i den lätthet hvarmed arbetaren kan skuldsätta sig; den bör sökas i den uppmuntran till att skuldsätta sig, som han röner dels af krämaren, men mest af kronobetjeningen. På den ert, der jag bor, är det ej ovanligt att en länsman delvis öfvertager sädesgrödan på någon egendom till ett af egendomsegaren åsatt värde, hvarpå han lyser ut en s. k. auktion på densamma, hvarvid ett pris, naturligtvis högre än inköpspriset, på förhand bestämmes och hvarje spekulant eger att låta anteckna sig för det mått spanmål han vill och får köpa. Varan säljes alltid på kredit. Köpa på kredit få kreti och pleti, så framt de icke rent af äro fattighjon. Det är ju vackert att så hjelpa den fattige till att få ett behof fylldt! Risken vid kreditaffärer är ju dens som gifver, ej dens som begagnar sig af krediten. Så brukar det vara, men här är det ej så, och hrarföre icke? Jo! auktionsförrättaren vet, att på den som icke betalar ordentligt förtjenar han mest, ty den lagsöker han. Ni tycker kanske att detta är besynnerligt, ty i affärsverlden brukar säljaren vara rädd för trögt betalande kunder och anser det förbundet med kostnader att lagsöka. För affärsverlden gälla dessa affärslärans axiomer, men annorlunda är det för auktionsmannen på landet. Han förtjenar på allt detta. Låt mig visa eder en liten kalkyl öfver vinst och förlust på en half tunna hafre, såld på auktion af en klok länsman till en oupplyst stackars arbetare: Debet. Inköpt 12 tunna hafre . . I : rdr rmt 4:5 månaders ränta... — 1 Skjuts) . so ss ss cv 9: Verkliga lagsökningskestnader . 3: Rdr rmt 16: Credit. Sålt 12 tunna hafre . . . . I rdr tmt 5: Ådömda lagsökningskostnader . 8: 5 3 mils resa för utmätning å 80 öre pr min.... 2: Dito åter hem . . . . . sv 2: 3 dagtraktamenten sr re 4: Resa till och från auktionen. . 4: 3 dagtraktamenten..... 4: Rdr rmt 32 Alltså: arbetaren förlorar 27: 98, länsnannen vinner 15: 38. Jag har här tagit en billig kalkyl, ty ag har endast talat om en kronobetjent, som gjort det, hvartill lag, författning och bruk berättiga honom, och endast antagit utt en auktion vore nödvändig för det utnätta godsets försäljning. Vill ni tänka eder en kronobetjent, som ;fyerskrider sin befogenhet och debiterar ull skjuts för hvarje förrättning, oaktadt lera göras på samma ställe och på samna dag, så upphör snart sagdt all kostad för skjutsen; så har skett. Tänk eder 0 å 12 förnyade auktioner, tillföljd af stistande spekulanter! Äfven detta har ländt; halftunnan blir då dyrare, förtjenten större. Men det är icke allenast på dylika aukioner, som arbetaren erhåller en dyrköpt redit. Vid hvarje auktion hos krämaren ch procentaren, öfverallt finnes kredit, ch alltid tillräckligt stor, för att ruinera rbetaren, alldrig så stor att icke hans o, huru uselt och tarfligt det än är, lemar tillräcklig säkerhet åt fordringsegaren ör att utfå kapitalet, de verkliga och törsta delen af de imaginära kostnaderna. rbetaren har lika lätt, ja mycket lättare tt skaffa penningar kontant, till inköp af ina behofver till deras verkliga värde, om de efter 6 månaders förlopp slita wp den, genom kredit och indrifsningsostnad, slerfaldigade summan, men arbe-. wen är oupplyst, arbetaren är lättsinnig, rbetaren bjudes på bränvin vid auktioen, ty att sälja dylikt är förbjudet; han inker ej på följderna af att köpa på så ) Länsman håller sig vanligtvis med häst sjelf, , kostnaden blir nog mindre. ; —