täånd och känsla Å). (Öfversättning från Engelskan.) På morgonen af tredje dagen blefvo bådas dystra aningar likväl nästan skingrade, ty då mr Harris anlände, förklarade han sin patient betydligt bättre. Hennes puls var mycket jemnare, och alla symptomer mera gynnsamma än under något föregående besök. Elinor, styrkt i sin angenäma förhoppning, var idel glädje, fröjduude ;, att hon i sina bref till modren mera följt sitt eget omdöme än sin väns, venom att anse opassligheten, som qvarholl den på Gleveland, heit obetydlig, och bestämmande tiden, då Mari vara i stand alt resa. Men dagen sinade icke så lyckligt, som den börjat. Mot aftonen blef arsdune åter sjuk — mera mna lig och svårmodig än någonsin. Ilennes syster, ännu förtröstansfull, var likväl hågad att icke tillskrifva förändringen någonting annat än mödan att hafva suttit uppe medan hennes säng bäddades, och sedan hon omsorgsfullt gifvit henne de föreskrifna hjertstyrkande medlen, såg hon henne, med tillfredsställelse, slutligen falla i en slummer, hvaraf hon väntade den mest välgörande verkan. IIennes sömn, ehuru icke så lugn som HElinor onsk den, räckte temlig änge, och angelägen att sjelf gifva akt på verkan daraf, beslöt hon sitta hos henne tills hona vaknade. Mrs Jen