LuEHUISOTIe. Wadstena. Våldsam isgång. Från Wadstena skrifves: Söndagen den 23 Dec. inträffade den mera sällsynta händelsen, att, sedan vetterångaren Svan föregående dag bråkat en ränna genom den temligen fasta isen längs utåt Motalaviken samt vestanstorm med töväder påkommit, all is på viken plötsligen bröt upp och i cfautliga stycken dret nedåt Motala ström samt, utom den s. k. Storbron, som förblef oskadd, omstörtade och förstörde nästan ull dämningar och broar ända intill Mota!a verkstad. Hela dagen arbetades med att ar ismassorna, ehurn nästan fåfängt. Isar ne kommo i trenne särskilda kolonner: efter d tvenne a syntes viken alldeles ren, men ännr en ytte och våldsamm nde till sist, bestående efter all anledning at stycken, som genom någon omkastring i vinden blifvit utjagade ur smärre vikar och hagter. Tlere qvarnar hö blifvit sörsatta i overksamhet, byggnader blilvi undergräfda, träd omstörtade, balkar och bloc kastade mot stränderna, men värdet at de uppkomna skadorna kan ännu icke med någoa ul förlidlichet uppg Ajliden veteran. Föl lelas i Wadstena tidning: Uti en försam. t utom Wuadstena afled sistl. julafton en d-årig gammal krigare, hvilken bevistat Sverges sednaste kampanier. Den gamle, — som edelst arbete och sin lilla penion ärligt och redligt fiamlesvat si agar ända tills han uppnått sina 79 lefn . örjade nu att förlora a arbetskraft och måste derföre anlita ens fattigvård om bjelp till sitt lifsuppe i af staten bestoda honom var, desto värre, ör obetydliz. Han intogs 1ör den sknull i för fattislus, och måste naturlivivis då fattigvården afstå sina tillgångar. hvilka, efter hans belägenhet, ej voro så obetydliga eller i värde omkring 400 rdr. IILilken vård bestods völ nu den gamle? Jo, fritt husrum på fatuichuset samt ett årligt underhåll at 1, tunna råg, I tunna korn, 4 kappar ärter och 6 rår. Detta var allt som bestods honom. Ånskönt han hade sin lilla årliga bension om 15 rår, så kan väl ändå inses med hvilken brist den gamle måste kämpa på sina sta dagar. Nu, då döden ändtligen som en räddande engel infunnit sig, kunde man väl antaga. att Åtminstone hans stoft på ett ordentligt sätt skulle behandlas: men ej ens detta inträffade. Med fattighusgubben var det ej så noga. Når likkistan påföljande Fredag ändtligen hemtats från Wadstena ock stoftet skulle flyttas i densamma hvilken syn mötte ej då de dermed biträdargdes blickar? Större delen af likets ansigte samt en del af venstra armen voro uppätna af — möss! 92 nu det öfriga af den gamle krigarens stoft i frid! RNE ee TND OT ST ERE On CAT I TE Se sv SEE DR