Sennor AÄguila. Af Gerstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Hade han gjort något intryck på den sköna flickan? Med den lilla fåfänga, som hvarje menniska eger, gjorde han sig denna fråga, — men skulle hon då så ogeneradt hafva bedt honom om en lock? — Jroligtvis icke. Och hennes sätt under de följande dagarne! Han hade trott och äfven hoppats i tysthet, att hon hädanefter skulle behandla honom som en gammal bekant. Hon hade ju sjelf kallat honom sennor Confederado! Men deruti missräknade han sig! Hon besvarade artigt hans helsning, då han mötte henne på däck eller intog sin plats snedt emot henne vid bordet, men det var allt. Ej med en enda stafvelse eller blick antydde hon att de någonsin utbytt ett ord tillsammans, ja, det var tydligt att hon undvek honom, då det kunde ske på ett obemärkt sätt, och huru lätt är ej detta ombord på en stor ångbåt! Blott en enda gång gjorde hon ett undantag derifrån. Den stackars dansken, som ohjelpligt fastnat i hennes garn och knappt vek från hennes sida, då hon visade sig på däck, — olyckligtvis hade han sin hytt för ut, — satt en dag bredvid henne på qvarterdäck. Don Rafael lutade sig mot en bänk i när