gatorna utan äfven menniskorna hade förändrats, ty der han hoppades att träffa sin affärsvän, emottegs han af fremmande menniskor; en fremmande firmas namn stod skrifvet öfver dörren, och han kände ej igen ett enda ansigte bland alla dem, som här omgåfvo honom. Han erfor nu att hela affären hade blifvit försåld till en fransman, — hela staden hvimlade af fransmän och italienare, — samt att den nuvarande egaren hade rest till Valparaiso, hvarifrån han likväl återväntades med nästa postbåt. Men ingen af de unga kontoristerna visste hvem som hade öfvertagit den gamla firmans astärsförbindelser, eller om den nye egaren fven hade iklädt sig dem. Det återstod honom således endast att afvakta hans återkomst. Han hade föröfrigt ej några närmare bekanta i Callao och kände ej någon lust att uppsöka några andra, hvarför han gick in i en af de storartade fransyska eller italienska restaurationerna, — dessa båda nationer tycktes hafva öfvertagit hela stadens bespisning — för att afvakta det nästa tåget. Det nästa täget! huru ovanligt detta föreföll honom i Peru; äfven jernvägen var en nyhet för Peru, men högst välgörande, ty utan den skulle han hafva nödgats hyra sig en häst och rida tre leguas i glödande solhetta och qväfvande damm genom en trakt, hvars ödslighet han redan kände. Det finns i sjelfva verket ej något ödsligare i verlden än detta peruanska kustsceneri. Läneburgerheden är ett paradis i jemförelse dermed, och sjelfva trakten kring Berlin vinner, då man har sett och genomrest denna öken.