Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 3

en nåltig storm. Litteratur. m Dikter af Frans Hedberg. Stockholm Albert Bonniers förlag. a, Författaren har ej blott som dramaturg r-J utan äfven såsom lyriker vunnit en icke i obetydlig popularitet på sednare tider. För evär del tro vi, att hvad han producerat i esden sednare egenskapen icke uthärdar nåa gon jemförelse med hans bättre arbeten för scenen, samt att de allraflesta afblommorna i den ,,bukett, han här bjuder -sallmänheten, skola snart nog förlora sina a beundrare, såsom han ock sjelf tycks förutsätta i det vackra poemet, han satt i spetsen för denna diktsamling. Ty visserligen eger han i icke obetydlig mån några af de egenskaper, som fordras hos den lyriske poeten, såsom kraft, känslans innerlighet och entusiasm för storå ider, och -det har icke sällan lyckats honom att ut-tala sin stämning så i tillfällighetsdikter, att de, under gynnande tidsförhållanden, Åsganska mycket anslagit de med honom 5 tänkande och till och med gjort ett visst intryck på de indifferenta. Men på det hela taget förekommer det oss, som om denne författare, hvilken såsom drasrgretals näppeligen öfrerträffas af någon ; I svensk, röjde temligen klart att det lyriiska området ej är hans egentliga, ty på sdkt håller hans pegas sig merändels ieml. ! nära jorden, och när den vågar sig högre, gripes man ofta at sarhågan, att den skall bryta halsen af sig. Dertill kommer, att formen behandlas med ganska betänklig nonchalans af förf.; han är just ej så noga i kalkylen med stafvelser och versfötter, : och språkets lagar få iirven sitta emellan i kinkiga fall. Stundom bli meningarne )tterst dunkla — så dunkla, att åtminstone vi med bästa vilja i verlden icke kunna! tolka dem. Vi vilja med några citater styrka detta påstående. I IT Orvar Odd på Samsö, som dock i i vår tanke ör ett af de bästa styckena i diktsamlingen, säger Hervor till sin faders j vålnad: i — ,gif mig svärdet, l Andelösa nidingshamn! i i Om vålnaden var ,,andelös och således jen blott luftgestalt, hur kunde då vilja ; och handling tillskrifvas den? i I Gustaf Wasas flykt talas om I ,Kalmarunionens frukt, som blef De tvenne syskonlandens Erisäpple. Hvad betyda dessa ord? Inga historiska studier torde kasta ljus öfver den! frågan. I samma poem säges om Guistaf, att .emellan raska Dalamän Han skyndar åter ned till Siljans stränder! Ätt derifrån med snölavinens makt ig Utbreda sig kring den förtryckta bygden. I ,,Lotsen läses: L Men skönare är dock i nattlig stund Elementernas vilda strid, Som drabba samman, så höjd och djup Beskåda hvarann dervid. Vi bekänna, att vi begripa detta lika litet som nedanstående yttrande i nästa!! vers: ,Och dundret tystnar, konungsligt stort, Den tjutande stormens il! Solnedgång hörjar med följande febusiska rader: , Sakta du sjunker i gyllene skyar, Herrliga, blomstrande, strålande brud! Blickar så vänligt hit ned, och förnyar Hopade molnens dimmiga skrud. Hur går detta förnyande till? De skyar, i hvilka solen sjönk, roro ju redan ,,gyllene. Sedan förf. i ,Engelbrekt talat om mordet på denne ädle fosterlandsvän, säger han: Fast under seklers aska lagd Den glömmes ej din hemska bragd, Den flammar långt ifrån, Ett Kains-märke på din kind Den brustna tid, som stötte, blind Från dig, din störste son. — — Hvarför skrifver förf. Måns Bengtsson Natt och Dags ,,hemska bragd på tiden? Och hvarför skall denna tid kallas brusten? Såsom särdeles fattiga på poetisk halt skulle flera af de längre styckena kunna ämnas, såsom , Gustaf Vasas flykt, som ir föga annat än en versifierad krönika, Bellmans död m. fl. I samlingen finnas i andra sidan åtskilliga ganska vackra dikter. Bland dem vilja vi anföra, utom Orvar Odd på Samsö, som vi redan nämt, , Vid Sundet-, Utvandrarnel, , Den sa tysta kraften, ,För Danmark och ,Anlreas Randel. För öfrigt öfverskylas i F Ö 31 1