nKk144 ÅFIITIYA1: Marianne steg upp följande morgon vid sin vanliga tid, svarade på hvarje fräga att hon var bättre och försökte bevisa det genom att öfverlemna sig åt sina vanliga sysselsättningar. Men en dag tillbragt med att skälfvande sitta öfver elden med en bok i hand, som hon var ur stånd att läsa, eller ligga, trött och matt, på en soffa, talade icke mycket för hennes förbättring, och då hon slutligen, mer och mer opasslig, gick tidigt till sängs, var öfverste Brandon endast förvånad öfver Elinors lugn, hvilken, ehuru hon vårdade och passade upp systern hela dagen, mot dennas vilja, och tvingade henne att taga passande. medikamenter om aftonen, liksom Marianne, litade på sömnens verkan och icke kände någon verklig oro. En mycket orolig och feberaktig natt bedrog likväl bädas förhoppning, och da Marianne, efter att hafva envisats med att stiga upp, måste tillstå att hon var ur