Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 2

Stackars Marianne, matt och nedslager genom beskaflenheten af sin sjukdom ocl ännande sig allrarsamt illamående, kunde icke längre hoppas att morgondagen skulle finna henne återställd, och tanken på hvac morgondagen skulle medfört, om icke denna olyckliga sjukdom varit, gjorde hvarje plåga ännu större, ty på den dagen skulle de börjat sin hemresa och, åtföljda hela vägön af en mrs Jennings betjent, öfverraskat sin moder följande förmiddag. Det lilla hon sade var endast klagan öfver detta oundvikliga uppskof, ehuru Elinor försökte lifva henne och förmå henne tro, liksom hon då sjelf verkligen trodde, att det skulle blifva mycket kort. . Följande dagen frambragte föga eller ingen förändring i patientens tillstånd; hon var säkert icke bättre, men syntes ej heller sämre. Deras sällskap var nu ytterligare inskränkt, ty mr Palmer, ehuru mycket ohägad att resa, så väl af verklig välvilja, som af obenägenhet att synas låta skrännna bort sig af sin hustru, öfvertalades slutligen af öfverste Brandon att uppfylla sitt löfte till henne, och under det han beredde sig att resa, började öfverste Brandon, med mycket större ansträngning, likaledes tala om detsamma. Här lade sig likväl mrs Jennings välvilja på det mest antagliga sätt emellan, ty att skicka bort öfversten, under det hans älskade var så oroad för sin systers skull, var, tyckte hon att beröfva dem all tröst. Hon sade honom derföre genast, att hans vistande på Cleveland var nödvändigt för henne sjelf, att hon skulle behöfva honom till ett parti piket om aftnarne, då miss Dashwood var inne hos sin syster, etc. och bad honom å enträget stanna qvar, att han, som till