Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1867, sida 1

— Ja, nästan direkte. Men tillåt mig nu en fråga, min fröken, hvilken jag i hvarje annat fall skulle hafva ansett otillständig, om — vi nu icke vore förbundna, och jag ej hyste den uppriktiga önskan att på något sätt kunna vara er nyttig i Peru. Hvar ämnar ni bo i Lima? — Det är ännu obestämdt. Jag har åtskilliga rokommendationsbref till hufvndstaden, och jag ämnar stanna två eller tre månader. — Ni ämnar besöka vänner? — — Var inte rädd, log den unga damen vid det sätt hvarpå peruanern sökte ersara något närmare om henne, — vi skola träffas i Lima. — Besöker ni stundom teatern? Don Rafael studsade ett ögonblick vid denna oväntade fråga. — Förr besökte jag den, sade han derefter; — men jag vet inte om jag nu kan hafva något nöje deraf, sedan jag sett de europeiska teatrarne. Den unga damen blickade ännu alltjemt leende framför sig. — Jag ämnar gastera här, sade hon plötsligt, och hennes. ögon mötte. åter den unge mannens öfverraskade blick. — Ni är konstnärinna? utbrast han ofrivilligt. — Ja, jag försöker det åtminstone, svarade hon. Finner ni det så besynnerligt? Ni tycks blifva förvånad deröfver. — Nej och ja, emedan ni har kunnat besluta er för att besöka en så aflägsen och ogästvänlig kust. — Tror ni då, återtog damen hastigt, att längtan efter resor endast förekommer hos mannen? Men vi -hafva pratat allt. för länge, afbröt hon plötsligt vid den