Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 1

ankaret och derefter fortsätta sin resa så fort som möjligt Nu var ankaret uppe, båten var fri och ångade ett kort stycke uppför floden för att gå förbi det peruanska krigsfartyget och ej vid sackningen drifra på ett derstädes ankradt skepp. Just som ångaren hade uppnått den erforderliga höjden och stack ut i floden, lade en båt, försedd med regeringens flugga, ut från land. Akterut i densamma stod en officer och svängde en liten flagga till tecken åt ångbåtskaptenen att han önskade komma ombord. Engelsmannen hade troligtvis äfven sett tecknet, ty han stod på det mot landet vända qvarterdäcket, men gaf ej någon order att stoppa maskinen. — Kapten, anmälte den vakthafvande ofticern, — en regeringsbät önskar att komma ombord. — Tack ska ni ha, mr Gellinck, sade kaptenen torrt. — För det första veta vi egentligen inte krem som är regering här, och dessutom borde herrn derborta hafva gifvit sig ut en qvarts timma förr, om han ville komma ombord till oss. Med vår nuvarande fart tror jag svårligen att han hinner oss— Halloh, the steamer! anropades ,,Callae i detta ögenblick af en rost från den peruanska krigsångarens evarterdäck, och kaptenen vände sig öfverraskad åt detta håll. — Halloh? frågade han tillbaka. — Stop that boat! ljöd befallningen, — man vill aflemna en regeringsdepesch. — Stop that boat? ropade engelsmannen förvånad; — hvem fan har att beställa här ombord, ni eller jag?