Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1867, sida 2

Rörande U. T:s Armkorganisationsförslag. Enligt löfte gå vi att i dag gifva et genmäle till den i Lördagens blad införd: insända uppsats i ofvanskrifna ämne, et genmäle, som måste blifva ganska utför ligt, då det här gäller att möta just et hufvudargument i frågan. Den aktade insändaren anser vårt för slag oantagligt hufvudsakligast derför, at de värnepligtige, enligt hans förmenande skulle blifva en armö af endast rekryter Det vill med andra ord säga, att den öf ningstid förslaget upptager skulle vars otillräcklig, så att de värnepligtige icke under densamma skulle kunna lära sig hvad de behöfva inhemta, för att i farans stund försvara sitt fosterland. Den in vänningen hafva vi äfven väntat oss frår männen af yrket och äro fullt beredde derpå. Hvar och en som något grundligare läst krigshistorien känner, att mångfaldiga exempel kunna anföras huru ganska litet öfvade milishärar slagit de bäst öfvade soldater. Vi vilja blott nämna, att bergskottarne i 17:de och 18:de seklerna besegrade Storbritanniens reguliera armåer i flera bataljer, deribland en i hvilken holländska trupper, som på den tiden åtnjöto stort rykte för disciplin och krigsduglighet, kämpade vid britternes sida. Man känner vidare huru bönderna i Cevennerne, anförda af en f. d. bagaregesäll, den bekante Cavalier, en längre tid med omvexlande lycka försvarade sig emot Ludvig XIV:s välöfvade och annars nästan alltid segerrika härar. — Vårt eget århundrade har slutligen att uppvisa den bekanta slagtningen vid New-Urleans 1815, der general Jackson med jemförelsevis oöfvade fririllige totalt slog en armå af engelska veteraner, som förut i Portugal och Spanien besegrat den store Napoleons härar. Vi veta mycket väl, att man från andra sidan vill frånkänna dessa exempel deras bevisande kraft, i det man påstår, att det endast varit exceptionella förhållanden, som vållat de reguliera armåernas nederlag. Derpå svaras, att så mycket