Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1867, sida 1

isynnerhet voro isriga att framsöka sädana saker, som de kunde afyttra; de visste ju att de kunde utbyta dem mot brokiga, granna tyger och blixtrande glasperlor. Endast männen togo saken lugnt. Frukterna, som de ämnade medföra till marknaden, kunde de ju plocka tidigt den följande morgenen; hvad de föröfrigt egde af höns och grisar var äfven snart ombord på kanoterna, hvarför skulle de således göra sig besvär redan i dag, — och straxt före solnedgången gungade deras kanoter i lagunen innanför refvet, för att som vanligt fånga fisk till qvällsvarden. Gossarne svängde sig i sina bastgungor bland palmerna, flickorna jagade hvarandra omkring på korallsanden, och ungdomen dansade glad och sorglös efter ljudet af en gammal, från ett fransyskt skepp erhållen soldattrumma samt lyssnade senare på qvällen vid fullmånens sken till den dundrande bränningen, som outtröttligt kämpade sin fruktlösa strid mot refvet och tusen gånger tillbakaslagen förnyade sitt anfall för tusende gången. Och morgondagen inbröt, men denna gång åtföljd af ett ovanligt verksamt lif bland den glada skaran. Örverallt voro de unga karlarne sysselsatta med att utskjuta sina kanoter och inlasta de effekter, som de redan vid dagens inbrott hade uppstaplat på stranden. Hvar och en förrättade sitt arbete under skratt och sång, och under jubel samt skämt stego äfren här och der några i brokiga, snyggt tvättade kattunskjortlar klädda flickor och hustrur i kanoterna, för att sjelfva utbyta sina mattor eller tapastycken mot saker, som de kunde begagna, ty de visste at erfarenhet att männen knappt återförde