Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1867, sida 2

Beklagligen har, såsom hrr revisorer anmärkt, arbetskontoret icke kunnat realisera sina effekter annat än till priser, som vida understiga kostnaden för rudimaterier och arbetslöner, ett förhållande, som berott väsentligen derpå, att fattigförsörjningens styrelse icke ansett sig kunna för föreningens tillverkningar betala annat än ett, jemfördt med förra årets, betydligt nedsatt pris. Det kunde då skäligen ifrågasättas, huruvida det ej varit bättre, att den förlust, som sålunda uppstått, kommit de behöfvande omedelbart till godo; men man torde här ej böra förbise det moraliska inflytandet deraf, att den arbetsföre understödstagaren måste genom trägen sysselsättning förvärfra sitt understöd, i st. för att utbekomma detsamma utan sådan ansträngning. Resxrisionsberättelsen visar, att förlusten å arbetskontoret under året utgjort ej mindre än 4,170: 35, af en tillverkning jemte behållning från föregående år af 26,244: 82, hvartill måste komma en ytterligare förlust vid realiseringen af årets inventarium, som uppgår i tillverkningsvärde till 11,494 rdr 86 öre. Oaktadt numerären af understödstagare visat någon förminskning, jemförd med föregående är, har beloppet af utdeladt understöd, särdeles beträffande arbetslönerna, varit i stigande. Utom de förut omtalade orsakerna har härtill bidragit den under sommaren gängse kolerafarsoten, som bortryckt ganska många arbetsföra familjefäder och mödrar, hvilkas barn blifvit föremål för tillsyningsföreningens, likasom för fattigvårdens, omhägnad. — Mot årets slut framträda ock, såsom vanligt, många nya anmälningar om hjelp. Här möter, efter denna redogörelse, den svåra frågan: huruvida tillsyningsföreningen kan anses hafva motsvarat sitt ändamål och huruvida den, på grund deraf, bör fortsätta eller afbryta sin verksamhet. Här bör, för besvarande af denna fråga, återkallas i minnet, att föreningens uppgift var att söka förminska det gatutiggeri, med deraf följande demoralisation, som framträdde i stora dimensioner isynnerhet till julen. Såvidt man kunnat döma, har detta mål verkligen blifvit i ej ringa mån vunnet. En och annan af föreningens medlemmar, som derpå aktgifvit, har icke kunnat upptäcka någon af sina understödstagare bland de bettlande, hvilkas antal i öfrigt varit, det kan man med all visshet påstå, mindre än förut. Detta förhållande beror naturligtvis väsontligen derpå, att allmosor nu vida mindre än förr utdelas vid dörrarne. Man kan således ej säga, att de nödlidandes belägenhet blifvit bättre än förr, men man kan med temlig visshet antaga, att tiggeriets missbruk äro långt färre. Dett tyckes också ligga i sakens natur, att den personliga tillsynen i fattiges hem måste verka välgörande, likasom ock att qvinnan är i allmänhet mest lämplig för sådana besök. Hon har mera tid att med lugn taga kännedom om de fattiges bekymmer, och den menniskokännedom hon derunder vinner skall alltmer skärpa hennes blick till urskiljande af den verkliga eller föregifna nöden. I öfrigt talar denna med tillräckligt tydliga drag, att misstag ej kunna begås så lätt, som mången föreställer sig. Den stora svårigheten härvid ligger allt framgent deri, att antalet af behöfvande är så bedröfligt stort, i förhållande till antalet af föreningens medlemmar. IIade hvarje ledamot blott några få familjer att besöka och öfvervaka — såsom man från början trodde det skulle blifva innan man kände det ondas omfång — så skulle tillsynen kunna blifva både lätt och noggrann. Men när det faller många tiotal af behöfvande familjer på hvarje föreningsmedlem, då blir arbetet tungt och uppsigten kan ej alltid blifva så noggrann som man önskade. Föreningen känner alltså fortfarande behofvet af nya ledamöter, som deltaga i dess verksamhet. ifogade, af trycket utgifna, förteckning visar huru föreningen under året haft sina verksamhetsområden fördelade: Deraf framgår att antalet arbetande ledamöter utgjort 52, hvaraf dock vid årets slut några bortgått. Föreningen är beredd att äfven under det kommande året fortsätta sin verksamhet, derest de derför nödvändiga medel ställas till dess förfogande. Göteborg den 3 Januari 1867, Minna Fröding. Jeanna Grän. Emma Uedllund. Alida Warburg. Hulda Reimers. Fanny Gren. Oscar Dickson. Osear Ekman.