Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1867, sida 1

— —— — — —— Nere! — Sjomannen bekymrade sig icke vidare om honom. Felipe gick ännu en gång upp på qvarterdäck och stod der länge obeslutsam. Hans blickar flögo än bort till ön, som dolde för honom allt hvad som egentligen kunde utgöra en menniskas lycka, än upp mot seglen, hvilka fylldes tillräckligt för att hålla fartyget i den omedelbara närheten af inloppet. Då klingade glas nere i kajutan. Han såg genom skylightet huru stewarden satte en flaska på bordet, och med en undertryckt förbannelse sprang han utför kajuttrappan för att uppsöka kaptenen. Det dröjde länge innan han åter kom upp, och öboarne kunde under tiden nog hafva haft orsak att blifva otåliga, ifall dessa sorglösa menniskor kunde hafva erfarit en dylik känslas otålighet, som alltid förutsätter ett begrepp om tid och dess värde, men detta begrepp hade de icke. Då den närvarande dagen försvunnit, så kommer i morgon en annan; de hafva ingenting att försumma dervid, och hvarför skulle de således blifva otåliga vid att bortdrömma ett par timmar ombord på ett fartyg eller i sina dervid fästade, gungande kanoter? — Det var ju en omvexling mot det enformiga lifvet i land, hvaraf de kunde njuta i morgon, öfvermorgon, ja, hela året! Med nöje skulle de hatva tillbragt hela dagen på detta sätt. (Forts.) Rättelse. I gårdagens nummer af H.-T:n står på 2:dra kolumnen, 2:dra spalten, 2:dra raden uppifrån: ,,cste sennor, hvilket skall vara: Como