Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 1

icke en ko, icke heller ett svin, — kanske en hund? — Men hvad kunde det vara för slags hund, hvars hufvud räckte ända upp till trädets topp! Den nedre hälften upptogs af ett annat föremål, om hvilket de icke heller hade något begrepp. Det var besynnerligt krökt likasom en fisk, och derur föll en mängd gula mynt, medan öfver det hela stod en krans.) Men hvad bekymrade det infödingarne, som nu endast tänkte på att afyttra sina frukter. Frukt behöfde alla nationer om de genomseglat oceanen från öster eller vester, och de medförde äfven något, som redan hade blifvit en njutning för Söderhafslindarne, nemligen tobak. — Således framåt, ty den, som bragte de första frukterna till de derefter trängtande sjömännen, kunde äfven emotse den bästa handoln. Sålunda uppstod en verklig kapprodd mellan kanoterna, och det fremmande fartygets besättning, som ännu ej gjorde någon min af att utsätta båtar, lutade sig ut öfver skansklädnaden och jublade mot segraren. Ombord uppstod nu en liflig rörelse, ty sedan kaptenen eller snarare stewarden inköpt tillräckligt för kajutans behof, tillätos äfven matroserna att förskaffa sig den länge efterlängtade frukten mot hvad de kunde ega af bytesartiklar; och hvilka underliga saker de framkommo med: Gamla