Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 1

Karlen talade tre eller fyra olika språk, härstammade enligt sin egen utsago från Italien, hade rymt från en fransysk hvalfiskfångare och blifvit husegare samt familjefader på Raiateo, utan att på minsta vis hafva förändrat sitt lefnadssätt. Han lefde alltjemt som en matros på en hvalfiskfångare, och öboarne hade redan länge önskat blifva honom qvitt, om de blott hade vetat på hvad sätt, ty kan begaf sig ej bort. Den enda nytta han gjorde dem var endast då fremmande skepp lade till; men efter hvarje sådant besök måste hans hustru och barn flykta åtminstone under en vecka till hennes föräldrar, emedan han misshandlade henne under ruset och i slog till och med barnen blodiga. Så snart det fremmande fartyget hade hunnit inom håll för deras kanoter, sprungo tio eller tolf halsnakna bruna gestalter ned till stranden; flera af kokospalmblad sammanflätade och med frukter fylda korgar stodo redan vid landningsstället samt afvaktade fremlingarne, och några minuter derefter gledo de ranka, lätta farkosterna öfver lagunen och ut genom det smala inloppet i refvet, medan till höger och venster om dem de skummande bränningarne kastade sina gnistrande vågsvall så nära dem att vattnet stänkte in i båtarne. Och hvilken besynnerlig flagga svajade från det fremmande fartyget! En sådan hade de aldrig förr sett vid denna ö. Det! var en sköld omgifven eller hållen på den: venstra sidan af en palmqvist, och på den andra af en grön gren med röda bär. Den öfre hälften var derjemte asdelad i tvenne delar, och till höger stod ett träd, men till venster ett besynnerligt djur med lång hals, hvilket de ej kände, ty det var