Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 1

Sålunda hade klockan blifvit nära två på eftermiddagen innan fremlingen slutligen uppnådde inloppet, dit en kanot redan hade begifvit sig, som genom en liten flagga antydde den punkt der båtar kunde inlöpa. Emellertid hade äfven ett bud blifvit afsändt inåt landet till en derstädes bosatt hvit, för att underrätta honom om en fremmande seglares annalkande. Karlen brukade föröfrigt alltid intinna sig af egen drist, ty han tjenade fremlingarne som tolk och erhöll vanligtvis som ersättning af dem en mängd saker, hvilka han kunde behöfva, — och han kunde begagna allt. Men isynnerhet lockade honom bränvin, och ehuru en förordning på ön stadgade att ej en enda flaska af den berusande drycken fick införas, förstod han dock alltid att vid dylika tilliällen smuggla iland så mycket, att han under en hel vecka kunde förskaffa sig en oafbruten florshufva.