XL KAPITLER. — Nå, miss Dashwood, sade mrs Jennings, med ett betydelsefullt si åleende, så snart öfversten gått, jag frågar icke hvad öfversten har sagt er, ty fastän jag försökte att hålla mig undan, kunde jag icke undgå att uppsånga tillväckligt för att förstå hans ärende, och j: säkrar er, att jag aldrig i hela mitt li it mera förnöjd, och jag önskar er lycka af hela mitt hjerta. — Tack, min fru, sade Elinor. Det ji; en sak af stor glädje för mig, och Jag är mycket känslig för öfverste Brar dons godhet. Det finnes icke många, sor, skulle handlat så som han gjort. Få hafva ett så medlidsamt hjerta! Jag har aldrig blifvit så förvånad, S (Forts.)