Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 2

Göteborg den 2 . Jan. Det stora skådespelet af det söndrade Italiens återförening till ett rike har passerat våra ögon; vi vänta nu endast på slutakten, som är Victor Emanuels kröning på Capitelium, vare sig till konung af hela Italien, eller till romersk kejsare. Men under det att det gamla Vestromer ska riket sålunda, efter ett årtusens för lopp, inträdt i ett nytt och högre utvecklingsstadium, så hvilar öfver det Östromerska dödens skugga. Att turkarnes herravälde öfver dessa utaf naturen rikt begåfvade, men genom dålig förvaltning nedtryckta och utsugna länder, icke kan vara beständigt, utan fastmer blott är att betrakta såsom ett provisoriskt tillstånd — det hafva ej blott de kristna folken antagit, utan turkarne sjelfva hafva haft derom en aning. Det var kejsar Nikolai stolta dröm, att han vore kallad till att förjaga halfmånen från Europa, inför hvilken så många af hans förfåder darrat. Men det synes hafva legat i försynens plan, att detta ej skulle ske genom en rörelse utifrån, utan genom den kristna befolkningens eget arbete. ,,Den sjuke mannen räddades tack vare Englands och Frankrikes mellankomst — från det dödliga hugg, som Ryssland mot honom riktade; men i hans helsa inträdde ingen förändring. ueijers profetiska ord, att j,en gammal förderfvad makt kan ej an at än syndak — hafva visat sin sanning äfven i fråga om den Ottomaniska porten. Nu har också sjukdomen brutit ut i allehanda lidanden i vissa lemmar. Upproret på Kandia synes blott vara förspelet till andra och farligare rörelser. Om under allt detta det lilla Grekland förmått bättre ordua sig, så att det kunnat med någon kraft ingripa i händelserna, så hade, efter all anledning, Turkiets öde varit snart afgjordt. Men nu erbjuder Grekland en ej stort mera uppbygglig syn än Turkiet. Sedan det tyska regementet under den beskedlige, men kraftlöse konung Otto lyckats förstöra de sista lemningarne af landets urgamla kommunala sjelfständighet, för att införa en byråkrati efter tyskt mönster, har landet utgjort ett försöksoch stridsfält för partier. Det var blott ett nytt och ganska oklokt experiment, när man, för att återföra ordning och lag, insatte till sken-regent en oerfaren yngling, under det en Ilellenisk republik skulle, blott genom sin tradition, haft en stor kraft att bringa enhet i söndringen. Den kallelse, som naturligen tillhört Grekland, att utgöra den kärna, kring hvilken de grekiska befolkningarne kunde sluta sig, förmår det sålunda icke fullgöra. Men icke hindrar en sådan omständighet skickelsens väg, när tiden är mogen. om det var Liemonts lott, att äterförena italien, så kan man dock ej säga, att denna verldshistoriska händelse skulle hafva uteblifvit, äfven om Piemont ej dervid för tillfället uppträdt. Mera hafva då de tre personligheterna: Cavour, Garibaldi