Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1867, sida 2

och Victor Emanuel verkat. Så kan ej heller sägas, det Iellass svaghet skall kunna rädda Turkiet; ett uppskof är väl allt, som dermed kan vinnas. Det hör till det förflutna årets icke minst märkliga tilldragelser, att de länge väntade rörelserna 1 den turkiska statens inre derunder börjat framträda. Ihärdigheten eller förtviflans mod hos Kandioterna — hvilka vi i öfrigt icke skatta särdeles högt — har visat sig smittosam. En resning i Thessalien ligger nära att understödjas af Turkiets vasallstater, Montenegro, Serbien, m. Il., hvilka längta att få göra sig helt och hållet oberoende. Endast hastiga och kraftiga mått och steg å turkiska regeringens sida skola kunna förhindra rörelsens utbredning, men af sådana åtgärder synes den förslappade Porten vara helt och hållet oförmögen. Det är de fremmande gesandterna, som der äro de egentligen styrande, och sådana rådgifvare äro alltid ganska farliga. Vi sörja ej öfver att detta från Asien utgångna välde återgår till sitt land igen. Skall Europa kunna fortgå på den sanna civilisationens bana, så bör det afskudda sig allt asiatiskt, för att öppna sig så mycket friare för de andliga inflytelserna från Vester, från landet på andra sidan Atlantiska oceanen. Kanske är det förunnadt det år, som nu ingått, att utföra letta för civilisationen vigtiga värf hvad Turkiet angår. Mätte vi få upplefva det nya år, då det östra Europas asiatiska elementer återgå till de Mongoliska stepper, der man nu är sysselsatt att uppleta sitt gamla hemvist!