Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1866, sida 2

denna tro på Edwards fortskrande kärlek till henne sjelf; som hon snarare önskade förjaga; och det felades snart Marianne mod att försöka samtala i ett ämne, som alltid lemnade henne mera missnöjd med sig sjelf än någonsin, genom den jeimförelse, det nödvändigt frambragte mellan Elinors uppförande och hennes eget. Hon kände hela styrkan af denna jemförelse, men icke som hennes syster hade hoppats, för att nu uppegga henne till ansträngning; hon kände den med hela smärtan af beständig sjelfförebråelse, ångrade på det bittraste, att hon aldrig förut hade ansträngt sig; men det medförde endast ångrens qval, utan hopp om förbättring. Hennes sinne var så försvagadt, att hon ännu föreställde sig ansträngning omöjlig för närvarande, och derföre gjorde det henne endast mera modfälld. Under ett par dagar derefter hörde de ingenting nytt från Harley Street eller Bartletts Buildings. Men ehuru så mycket af saken redan var kändt af dem, att mrs Jennings kunde haft nog att göra med att utsprida denna kännedom vidare, utan att efterspana mera, hade hon från början beslutat aflägga ett besök hos sina kusiner, så snart hon kunde, för att trösta dem och göra efterfrågningar; och ingenting utom fiera visiter än vanligt hade hindrat henne från att ännu besöka dem. Tredje dagen sedan de fått veta nyheten var en så vacker och herrlig Söndag, att den lockade många till Kensington Gårdens, oaktadt det endast var andra veckan i Mars. Mrs Jennings och Elinor voro deribland; men Marianne, som visste att Willoughbys åter voro i staden, och hyste en beständig fruktan att möta dem,