Det stundande året kommer utan vifvel att blifva af icke ringa betylelse för vårt fädernesland. Under let Europas öfriga länder äro hemkta af allehanda inre och yttre trider, så är det den Nordiska halfön örunnadt, att kunna på afständ berakta dessa händelser, utan att i lem behöfva taga annan del, än att deraf hemta lärdomar för sig sjelf. Då vi i frid ombildat vårt gamla statsskick, och då valen till den riksrsamling, som skall inviga detsamma, försiggått på ett sätt, som varit värdigt en rättänkande, upplyst och passionfri nation, så hafva vi all anledning hoppas, att det fortsatta reformationsarbetet skall försiggå med samma sjelfbeherrskning och sans, under enig samverkan af landets bästa krafter. Detta arbete är dock af ganska omfattande art, i det reformer erfordras uti såväl statens som kyrkans lagar och institutioner. Så måste vi betrygga vårt nationella oberoende, hvilket vi ock lyckligtvis kunna göra; men dertill erfordras, att vi årt försvarsväsen blif: ver grundligt reformeradt och bygdt uppå en annan basis. Till de bi drag Handelstidningen gifvit tilllösningen af denna vigtiga fråga, torde vi komma att under det stundande iret ligga nya upplysningar och erinringar. Landets rättsskipning tarfvar många förbättringar, för vinnande af större skyndsamhet och kontroll. — På det ekonomis och finansiella området behöfva vi ej så mycket förbättrade lagar, som icke fastmer förbättrade institutioner, särdeles hvad angår de statsinrättningar, som äro i första rummet kallade att upprätthålla landets kredit och inre affi nemligen Riksbanken och Riksgäldskontoret. 1809 års regeringsforms stadgande om samvcetsfriheten måste blifva va