Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1866, sida 2

ansäg det nödvändigt att egna hela sir tid åt henne; utan, nöjande sig med at besöka henne en eller två gånger om dagen, återvände hon från den tiden till sit eget hem och sina egna vanor, hvari hor fann fröknarne Dashwood mycket villigs att återtaga sin förra del. Omkring tredje eller fjerde morgonen sedan de sålunda åter kommit i ordning i Berkeley Street, inträdde mrs Jennings, vid återkomsten från sin vanliga visit hos mrs Palmer, i förmaket, hvarest Elinor satt ensam, med eit sådant vigtigt och brådskande utseende, att Elinor väntade sig få höra någonting underbart, och hon hade knappast haft tid att fatta denna tanke, förrän mrs Jennings rättfärdigade den genom att säga: a Gud! min kära miss Dashwood! har ni hört nyheten? — Nej, min fru. Hvad är det? — Någonting så besynnerligt! Men ni skall få höra allt. Då jag kom till Palmers, fann jag Charlotte alldeles förtviflad för gossens skull. Hon var säker att han var mycket sjuk — han skrek och var orolig och hade blemmor öfver hela kreppen. Så såg jag på honom genast ech sade: Kära du, det är ingenting annat än vattenkoppor, och amman sade detsamma. Men Charlotte var icke nöjd dermed, utan vi måste skicka efter mr Donoran, och lyckligtvis var han just kommen hem från Harley Street, så att han genast gick dit bort, och så snart han fick se barnet, sade han, precist som vi, att det icke alls var någonting annat än vattenkoppor, och då bler Charlotte lugn. Och så, just som han var på väg att gå, föll det mig in -— jag vet sannerligen icke hur jag kom att tänka