tresse, och en sådan bjudning det mest tillfredsställande för hennes känslor. Det var en fördel, som icke tacksamt nog kunde erkännas eller hastigt nog användas, och besöket hos Lady Middleton, hvilket icke örut haft några bestämda gränser, uppicktes ögonblickligen aldrig hafva varit ämnadt att räcka mer än två dagar. Då biljetten visades för Elinor, som den gjordes inom tio minuter efter dess ankomst, gaf den henne, för första gången, någon del i Lucys förhoppningar, ty ct sådant bevis på ovanlig vänlighet, gifvet efter en så kort bekantskap, tycktes förklara att välviljan för henne härledde sig från någonting mera än blott hätskhe mot henne ( (Elinor) sjelf, och kunde, med tid och skicklighet, drifvas att göra all vad Lucy ör kade. Hennes smicker hade redan underkufvat Lady Middletons stolthet, och gjort ett insteg i mrs John Dashwoods slutna hjerta, och dessa voro verk ningar, som ådagalade sannolikheten af större, Fröknarne Steele flyttade till Harley Street, och allt som nådde Elinors öron om deras inflytande der, styrkte henne i sin förmodan. Sir John, som helsade på dem mer än en gång, hemförde lysande berättelser om den ynnest hvari de stodo. Mrs Dashwood hade aldrig varit så förtjust i någon ung flicka, som hon var i dem; hade gifvit hvardera en nålbok gjord af någon emigrant, kallade Lucy vid hennes dopnamn, och visste icke, om hon någonsin skulle kunna skilja sig från dem. XXXVII KAPITLET. Mrs Palmer befann sig efter fjorton dagar så väl, att hennes mor icke längre