Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1866, sida 2

a? EP Annandag-Jul uti Stadens, Haga och Fattighusets syrkor och anmäles till det bästa. UTRIKES, TYSKLAND. Den nordtyska ministerkonferensen öppdes den 18 dennes i preussiska utrikesnisteren med ett tal af grefve Bismarck, warefter förslaget till författning för det nya förbundet utdelades till alla medlemmarne. Förslaget lärer vara deladt i 12 kapitel och 70 paragrafer. Till det definitiva parlamentet skall, enligt en korrespondens till ,,Köln. zZeit., höra ett unlerhus, framgånget af direkta allmänna val, rån hvilka statens embetsmän äro uteslutna. Förbundet mellan de särskilda aterna är betecknadt som en oupplöslig förbindelse. Enligt en korrespondens från Berlin till ,,Journal des debats skall vid sidan af parlamentet stå ett s. k. förbundsråd, som periodiskt skall sammankallas och bildas af fullmäktige från de 21 förbundsstaterna med i det hela 43 röster, hvaraf Preussen skulle få 17, Sachsen 4, Mecklenburg, Oldenburg och Braunschweig hvardera 2, och de öfriga 16 småstaterna hvardera 1 röst. Vid slutet af år 1866 är det en i ögonen fallande företeelse, att en mängd ministrar ingifvit eller ämna ingifva sin demission. Till dessa höra i sydtyskland icke blott v. d. Pfordten, utan äfven Dalvigh (i Hessen-Darmstadt) och Varnbiller i Wärtemberg), idel vänner till Beust och representanter för den antipreussiska alliansen i Tyskland. Om nu de nämnde ministrarne skola afträda, så torde man häruti kunna skönja ett betydelsefullt tecken till de sydtyska staternas närmande till Preussen. Till ,,Wes-Zeit. skrifves från Munchen: ,, Ministerprcsidenten v. d. Pfordfen har begärt sitt afsked hos kenungen straxt efter det han, den 9 dennes, återkom från sin resa i Franken. Dagen efter konungens hemkomst begärde ministern audiens både föroch eftermiddagen, för att af konungen sjelf erfara, huruvida tidningarnes uppgifter om hans demission voro sanna. Men han blef icke mottagen. Detsamma hände ministern dagen derpå. Emellertid skickade konungen honom bud, det audiens beviljades honom på e. m. P. d. Pfordten infann sig på sagde tid, men äfren då förgäfves; konungen hade bortrest redan kl. 1 om middagen. Ministern, som nu tydligen insåg, att han fallit i onåd, hade intet annat att göra än skyndsamt begära sitt afsked. I en korrespondens från Wien till samma tidning bekräftar en ofta förut uttalad förmodan, att Beyern står i begrepp att alldeles draga sig tillbaka från Österrike och sydska förbundet samt göra en frontförändring åt Preussen. ÖSTERRIKE. Den böhmiska landtdagen i Prag har, som förut är sagdt, med betydlig majoritet antagit en adress i federalistisk riktning. Den öfverlemnades till kejsaren, den 16 dennes, af en czekisk deputation, enär den tyska minoriteten på landtdagen hade vägrat låta representera sig vid detta tillfälle. Ordförande i deputationen voro Prags borgmästare Biclsky (bekant för det mod och den klokhet, hvarmed han försvarade stadens intressen under den preussiska ockupationen) och den böhmiske landtmarschalken, grefve Albert Nostiz. Den sistnämnde anförde på tyska det generella innehållet af adressen och föredrog derefter, på czekiska språket, Böhmens politiska önskningar. Kejsaren svarade likaledes på begge språken (men i omvänd ordning) och berömde landtdagens lojala hållningk. De tysk-österrikiska organer, som förut beklagat sig öfver det kalla mottagandet af den neder-österrikiska adressen, hafva naturligtvis blifvit ytterligare missnöjda öfver detta kejsarens beteende. Likaledes har kejsaren på ett mycket välvilligt sätt mottagit den galliciska adressdeputationens ordförande, furst Sapicha. ITALIEN. Från Florens skrifves: ,,Chevalier Nigra har i dag återvändt till Paris, och man berättar mig, att Visconti Venosta har på det enträgnaste uppmanat Italiens ambassadör vid hofvet i Tuillerierna att skynd samt återvända till sin post. Äfven general Fleury har återvändt direkt till Paris, och man börjar derföre att här betvifla förverkligandet af kejsarinnans resplaner. Om denna förmodan bekräftas, så finner denna förändring sin förklaring deruti, att Napoleon III för sin del erkänner det vara bättre att öfverlemna den helige fadren åt sina egna betraktelser och låta tiden bereda en förändring i hans åsigter. 10nello har blifvit mycket nådigt mottagen af påfven. Den italienske underhandlaren skall endast samtala med Pius IX om de religiösa frågorna, men deremot mera oförbehållsamt uttrycka sig i sina rådplägningar med kardinalerna, under hvilka äfven andra frågor skola afhandlas. Utom hvad vi förut meddelat ur det förslag till A — Fanny teg ett ögonblick, hvarefter hon