Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1866, sida 2

BÖhGätästyidä. F-el Täeädbodhs gevar utmarker 81g sör mycken ändamålsenlighet. UTKIKHS. TYSKLAND. Från Hannover skrifves för några dagar sedan: ,Grefve Adolf Grote, som hvarje år under några veckor brukat representera Hannover vid spanska hofvet, har för en tid sedan begifvit sig till Wien till exkonung Georg. Derifrån har han meddelat sina hannoveranska ståndsbröder, att den welfiska dynastien, enligt de upplysningar, som han från säkraste källa inhemtat, ,utan allt tvifvel skulle återkomma på Hannovers thron sednast i början af år 1868. Det kommer således endast an på att ännu ett år hålla ut med motståndet mot Preussen. Ty sedan skall den tidpunkt komma, då konung Geor9 återvänder, för att belöna de goda och straffa de otrogna. Ien annan korrespondens från Hannover heter det, att den preussiske generalguvernören låtit till fästningen Minden föra två hannoveranska officerare: öfverste Bälow-Stolle och ryttmästare Petersdorf. Samtliga i tjenst varande underofficerare och soldater i f. d. hannoveranska armåen hafva fått order att personligen anmäla sig i staden Hannover från den 20 till den 26 December. Den som icke möter straffas med 3 dagars arrest. I Hameln (i Hannover) kom det den 11 dennes till ett stort slagsmål mellan den preussiska militären och en hop unga män från landet, hvilka kommit till staden med anledning af en marknad. Skandalen började redan om förmiddagen och öfvergick om eftermiddagen till en allmän kamp. Soldaterna gjorde bruk af sina vapen, och många blefvo sårade. 17. personer blefvo arresterade och skulle föras till Minden under eskort af militär. Allt detta synes bevisa, att jäsningen i Hannover till och med är i tilltagande. ITALIEN. lIen korrespondens från Florens yttras: ,General Fleury har officielt meddelat konungen den franska kejsarinnans afsigt att resa till Rom, och Victor Emanuel har uttalat sin tillsredsställelse öfver detta beslut. H. Maj:t lärer leende hafva tillagt: Det gör mig ondt, det förhållandena förhindra mig att personligen der gifva kejsarinnan min hyllning; jag skulle med nöje hafva helsat henne i Rom. Några af de italienska tidningarne beklaga sig öfver, att de flesta diplomatiska befattningar fortfarande innehafvas af piemontesare. Af 11 befullmäktigade ministrar är endast en neapolitanare och en romare, grefve Manclanl; alla öfriga äro piemontesare. Af 12 minister-residenter är endast en neapolitanare och en lombard; de öfriga äro piemontesare. Defem legationsråden äro alla piemontesare. Af legationssekreterarne äro fyra neapolitanare, en från Toskana och åtta från Piemont. Egentligen borde icke detta väcka någon förargelse, enär det är otvifvelaktigt, att piemontesarne, åtminstone för närvarande, genom sin öfvervägande duglighet förtjena att företrädesvis användas af regeringen. ENGLAND. På sista tiden har det i de engelska tidningarne varit mycket tal om, det regeringen skulle hafva för plan att af de enskildta telegrafbolagen söka förvärfva sig rätt till hela telegrafväsendet i landet. Något beslut i detta afseende är emellertid icke fattadt; regeringen lärer icke ens hafva inledt några förhandlingar om denna affär med de enskilda bolagen. Tanken härom lärer hafva utgått från sekreteraren i post-styrelsen, och har denne föreslagit, att hela telegrafväsendet skulle komma i statens hand, för att förvaltas på ungefär samma sätt som brefposten. Om explosionerna i kolgrufvorna skrifves från London: ,, Man trodde knappast, att den förskräckliga katastrofen i Oakgrufvan vid Barnsley skulle blitva ännu värre. Man hade i viss mån blifvit lugnad derigenom, att kollagren icke genom explosionen blifvit satta 1 brand; af hvilket skäl man äfven utan betänkande fortsatte räddningsförsöken. Den 13 dennes kl. 1, 9 på morgonen hade omkring 70 af de olyckliga grufarbetarne blifvit förda ur grufvan. Af dessa lefde endast 16; de flesta voro oigenkännliga. Men straxt före kl. 9 gafs, genom ryckande på det tåg, i hvilket den korg var fästad, som användes för transporten ur grufpan, signal att någon fara var å färde, och nästan omedelbart derefter följde en explosion, stark som ett kanonskott. Några minuter derefter hördes en ännu häftigare explosion, en mängd af grus uppslungades ur schaktet, och maskineriet förstördes. Alla omkringstående bortvisades från platsen, ty det var tydligt, att det brann i grutvan. Utom de arbetare, som omkommit genom den förra explosionen, hafva nu äfven 28 man gått förlorade, hvilka frivilligt anmält sig att nedstiga i gruf) En af amerikanska regeringen nedsatt kommission, som profvat 55 olika gevär, ansåg att repetergevärets användande till krigsbruk ej kunde förordas.