Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1866, sida 3

Greve den 12 dennes. UTRIKES, TYSKLAND. Den kommission af fullmäktige från de särskilda tyska staterna, som i September samlades i Frankfurt för att, så att säga, ordna den saligen afsomnade förbundsdagens bo, har i dessa dagar tillsatt en militärkommission, som skall besöka samtliga förbundsfästningarne (Mainz, Rastadt, Ulm, Landau och Luxemburg), för att taxera värdet af förbundets gemensamma krigsmateriel, proviantmagasiner, militärsjukhus, o. s. V. Till ofvannämnde liqvidationsutskotts sista möte har österrikika regeringen ingifvit åtskilliga räkni gar, nemligen: för förbundsexekutionen i Holstein 1851—52 ett tillgodohafvande af 7: million gulden; för exekutionen 1863 ett restbelopp af 320,173 och för exekutionen i Hessen 54,000 gulden. Ett af oss meddeladt telegram har innehållit, att den bayerske statsministern v. d. Pfordten begärt sitt afsked, men att konungen ännu icke beviljat detsamma. Troligen har konungen svårt att göra sig reda för hvem som under nuvarande förhållanden skulle vara mest lämplig att bilda ett nytt kabinett, och det torde icke heller ännu vara möjligt att säga, huruida det är fråga om en förändring af system (i österrikisk riktning), eller om v. d. Pfordten endast vill afgå från sin post till följe af differenser, som uteslutande röra de inre förhållanden i Bayern. De ö iska tidningarne hafva redan en tid betecknat v. d. Pfordtens ställning som ohållbar. Det må äfven anmärkas, att v. d. Pfordtens ansökan om afsked synes hafva blifvit inlemnad omedelbart efter konungens återkomst till Mänchen från en rundresa genom de nordliga provinserna, der han öfverallt blifvit mottagen med mycken enthusiasm. På sednaste tiden har det i några tidningar varit tal om en furst Hohenlohe-Schillingsfirst som chef för det kabinettet. Enär denne har besittningar både i Preussen och Bayern, har man i denna omständighet velat finna en anledning till den förmodan, att hans utnämning skulle vara ett tecken, det bayerska regeringen ville närma sig den preussiska. FRANKRIKE. Den franska militärkommissionen har blifvit färdig med sin plan för armens reorganisation, hvilken, efter en kort behandling i conseil detat, skall föreläggas lagstiftande kårerna. Så vidt man kan döma efter de sednaste meddelandena från Paris, så äro meningarne mycket delade om den utarbetade planen. Till , Köln. leit. skrifves: , Efter allt hvad mani politiska kretsar hör och ser, kan den föreslagna reorganisationsplanen icke berömma sig af någon stor popularitet. Inrikesministern Lavalette lärer hafva bjudit Girardin (redaktören af ,,Liberte) till sig, för att förmå honom till att förorda förslaget, men denne lärer hafva svarat: , Jag skulle göra det, om jag vore regeringens motståndare. De medlemmar af lagstiftande församlingen, som för ögonblicket uppehålla sig i Paris, yttra många betänkligheter med afseende på planens framtid och frukta för att falla i misskredit hos sina valmän, om de ställa sig på regeringens sida och understödja förslaget. I provinserna tror man allmänt, att den föreslagna armorganisationen är ett bevis på ett nära förestående krig. De utmärktaste förmågorna i krigsministeren hafva emellertid fått i uppdrag att försvara förslaget, under det oppositionen ämnar angripa det på det häftigaste samt begagna detta tillfälle, likasom hvarje annat, för att ställa regeringens politik i dess rätta ljus. Uuderrättelserna till regeringen från departementerna vittna om, att man der är högligen missnöjd med händelsernas AMERIKA. De svårigheter, som uppstodo för Frankgenom den för dessa äntade utgången af inbördesbh nta Staterna, hafva blifvit ytterligare förökade genom det radikala partiets fullstän seger vid de Sista valen till kongressen. Det är isynnerhet detta parti, som fordrar upprättelse af de europei kterna, och som specielt af gast 5 kar utrymmandet af Mexiko, likasom detta parti gentemot England gör anspråk på fullkomlig ersättning för den skada, som ska hanmarne utrustade secesparne Alabama och Shenandoah på sin tid anställde i nordstaternas handelsmarin. Ehuru den mexikanska frågan för ögonblicket tilldrager sig stt märksamhet, är likväl Alabamafrågan ingalunda af underordnad betydelse, nerhet som det står i Förenta Staternas makt att genom en diversion mot Kanada tillfoga de engelska intressena den största skada. I hvarje fall torde man kunna taga för alldeles afgjordt, att England icke, såsom hittills, skall slippa undan med undanflykter. Som bekant är, fi gtaJIH Förenta Statarnag rerering rodar