Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1866, sida 3

Litteratur. Protektorn eller republiken i England på Cromwells tid af I. H. Merle dAubiyn, förf. till reformationshistorien. öÖfversättning från franska originalet. Stockholm, Albert Bonniers förlag. Det inträffar ofta nog, att historiska personligheter, som -högt uppburits af samtiden eller af den närmaste efterverlden, stå sig ,ganska illa längre fram, då de skola svara på häfdernas allshärjarting. Glorian bleknar småningom bort, sminket tvättas af och det visar sig, att de stora egenskaper och den sinnets ädelhet, som man så länge beundrat, aldrig existerat, och att de så högt prisade individerna för sitt rykte i dessa hänseenden haft att tacka antingen sin konst att slå blå dunster i allmänhetens ögon -— en konst, som oftare, än man vanligen antager, finnes hos i öfrigt medelmåttigt utrustade menniskor — eller gynnsamma tidsförhållanden, som kommit dem till godo, och särskilt den omständigheten, att andra med dem förbundna personers verksamhet skrifvits på deras räkning. Vida mera sällan händer, att män, som under århundraden skildrats med de mörkaste färger, som man under sina historiska studier lärt sig anse nära nog såsom vilddjur i menniskohamn, framstå i en helt annan dager, sedan noggranna forskningar ådagalagt, att de blifvit oriktigt bedömda och oförskylt smädade af politiska motståndare och personliga fiender, och att detta för en lång tid bestämt den historiska framställningen af deras karakterer. Sådant har förhållandet varit med Oliver Cromwell, denne rikt begåfvade hjelte och statsman, till hvilken England och hela den protestantiska verlden står i de största förbindelser. Det hade lyckats ,.kavaljererna att sprida fullkomligt salska begrepp om denne store man, mot hvilken de icke förmådde uträtta något så länge han lefde; historiska skriftställare, som voro blindt tillgifna den stuartska ätten och liksom den hyllade läror, hvilka stodo i uppenbar strid mot den politiska och den religiösa frihetens begrepp, hade oaflåtligt smädat och belackat Cromwell, lagt de lägsta bevekelsegrunder under hans ädlaste handlingar och stämplat hans varma och djupa religiositet såsom uselt hyckleri. Och Europas öfriga häfdatecknare hade blindt återgifvit dessa vanställande skildringar af hans karakter och offentliga verksamhet, och resultatet var, att han var allmänt misskänd, allmänt ansedd såsom. en nedrig hycklare, den der af sjelfviska afsigter verksamt bidragit till den ,,kunglige martyren Carl I:s undergång. Då uppträdde för ett par decennier tillbaka några utmärkta engelska skriftställare, som på grund af ovederläggliga fullt bevisande dokumenter framställde den store protektorn i hans rätta ljus. Hans tal och hans bref, som genom en lycklig skickelse blifvit bevarade för esterverlden, vittna klart om att han var en sannt kristlig, oegennyttig och rättskaffens man, en varm sosterlandsvän, som af alla krafter vinnlade sig om sitt folks väl och framåtskridande om en förnuftsoch tidsenlig tillämpning af den borgerliga och den religiösa frihetens eviga ider. Och det är genom affentliggörandet af dessa dokumenter, som återupprättarne af Cromwells namn bekräftat sin uppfattning af hans personlighet så grundligt, att numera i England det är allmänt erkändt, att ingen af Englands konungar stått högre än den smädado och beliugne pDrotektorn i religiöst