Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1866, sida 3

mindre dotter hafva det. Det andra misstaget är att någon trott eller tror att för fröken-benämningen funnits eller finnes någon laglig grund. I bäda dessa afseenden kunde X. sparat sitt krut; hans bevisning har varit helt och hållet onödig. X. anmärker sjelf att mamsell kommer från fransyskan och att fröken kommer från tyskan; så vidt jag kan finna ligger häruti intet söreträde på frökensidan, såvida det icke kan bevisas att tyskan är ädlare än fransyskan. Skillnaden mellan de olika titlarne ligger troligen endast deruti, att adelsmannens dotter kallats fröken ogh icke-adelsmannens dotter kallats mademoiselle eller mamsell; hade det nu varit tvertom, som allt för väl kunnat hända, så hade vi fått en artikelserie om att alla borde kallas mamsell och icke fröken. Hvarför vill nu icke-edelsmannen nödvändigt gifva sin dotter just den benämning, som hittills brukats endast för adelsmannens dotter? Jag har svårt att förklara detta, ty jag kan icke antaga, att det är för att blifva lik de förhatade adelsmännen, ej heller för att inbilla verlden att hans dotters far är adelsman. litt bland skälen kommer jag nu ihåg uppgifves vera, att mamselltiteln begagnas af osedliga iruntimmer. Detta är ett förhållande som jag icke kan bestrida, men jag ekulle önska veta huru X. tänker förekomma, att, då hans reform blifvit genomförd, den af houom så högt värderade frökentiteln blifver begagnad äfven af de osedliga n. v. mamsellerna. X. sjelf tyckes anse högsta värdet af frökentiteln bestå uti, att den icke är så allmän, men om alla mamseller skola kallas fröknar, så blir denna titel ju ändå allmännare än mamselltiteln är nu. Men att förekomma detta drar X. ett streck, alla som äro öfver det skola vara fröknar och alla under det skola förblifva mamseller. Det är endast de bildade och sedliga flickorna som få kallas fröknar. Hvilken areopag skall döma om hvilka som äro nog bildade och sedliga för att få kallas fröknar? eller, om ingen myndighet skulle bestämma öfver saken, vill X. då öfverlemna den åt allmänhetens godtycke? Detta blefve mycket värre än det är nu, ty nu är verkligen ingen olägenhet å färde. Om jag kallar en flicka fröken eller mamsell, så begår jag ingen ohöllighet, ty den ena som den andra titelns användande är noga betämdt, den ena för adelsmannens dotter och den andra för döttrar af icke-adelsmän, och om det skulle kunna vara ohöfligt att kalla en flicka mamsell, så kunde det ohödiga bestå endast uti, jag icke trodde eller visste hennes far vara adelsman; dermed är ej, skulle jag tro, någon skugga kastad på hennes goda namn och rykte. Men om ock, då X:s reform blir genomförd, jag kallar en flicka mamsell. så betyder detta, då enligt X. fröentiteln tillkommer endast de bildade och sediga, ni är obildad eller osedlig eller båda delarne; om jag kallar henne fröken och hon verkligen råkar vara obildad eller osedlig eller båda delarne, så begår jag ohöflighet mot fröknarna, på samma gång jag smickrar mamsellen. Huru skall för resten t. ex. en teateratfisch se ut? mamsell N. N., fröken N. N. etc. Jag medsifver att det kunde vara intressant, men rätt vore det icke, än mindre utförbart. Jag finner emellertid att dessa rader tjena till intet, ty i sednaste nu F Handelstidningen finner ; att II. M. i m de, efter kola kalla alla bildade och sedliga flickor för fröknar, understode sig att kalla någon flicka mamsell. Svårt blefve äfven att hålla ordning på saken, ty en annan fröken kunde ju då och då förfalla till mamsell. H. Ått den ärade ins:n, såsom sjelf adelsman, är känslig för de mången gång kanske orättvisa förebråelser, som göras adeln, finna vi helt naturligt. Att några sådana förebråelser legat i den åberopade uppsatsen i Handelstidningen om , Adeln och Folkundervisningen, kunna vi dock ej erkänna. Hvad riksdagsmannavalen angår, hafva åtminstone vi ansett det vara för adeln särdeles hedrande att, när valmännen i orterna ville uppsöka de bästa krafter som funnos, träffade valen så många adelsmän. Att man deremot ej velat hafva till icdamöter af den nya riksförsamlingen adelsmän, som befarades äga reaktionära tendenser, lärer väl va v naturligt. Det är oss alltså omöj i adeln vid detta tillsälle tillägna si tyrkrona.om den ock uts annan ittvis. men och anmärkning, så lärer väl detta vara ett ringa obehag, jemfördt med det höglofliga ståndets gamla synder. Att man ej vill låta de adliga jungfrurna hafva sin frökentitel i uteslutande besittning, är måhända illa; men dock ej värre än hvad som vederfarits adeln i Danmark och Tyskland. Då förfen talar om att ett ..streck alltid står qvar, nedanom hvilket denna titel ej lärer komma att till en början utsträckas, så är detta utan tvifvel sannt. Men ett sådant streck, om också svårt att uppdraga, finnes i verkligheten, hvaremot det ej fianes längre mellan de mera bildade och förmögnare samhällsklasserna inbördes, vare sig de äro frälse eller ofrälse. Det är ett historiskt faktum, som ej kan borträsonneras, att i alla europeiska samhällen bildat sig en s. k. medelklass (bourgeoisie), i hvilken både adel och prester småningom uppgått, men hvilken klass genom ett streck är skiljd från den arbetande klassen, hvilken man ock i Frankrike börjat kalla fjerde ståndet. Utan tvifvel kommer en gång detta streck att bortsalla, likasom det redan väsentligen gjort i N. Amerikas fria stater, men ännu finnes det. Likasom de unga qvinnorna inom denna klass hittills kallats med den vackra benämningen ,Jungfru, hvilken de ej velat utbyta mot ,, Mamsell, så lära de väl ej heller vilja heta ,Fröknar. Men ingen kan hindra dem derifrån. och alldraminst lärer någon vilja förmena ins:n att gifva sina tjenarinnor samma titel som sina döttrar, likasom ej heller att kalla de sednare ,Jungfrur. Dock tro vi ej att tiden derför är inne, hvilket den likväl tydligen i fråga om utbytandet af titeln Mamsell mot Fröken, inom de klasser, hvilka stå på en någorlunda lika grad at samhällsställning och bildning. Det ligger ingen jemlikhetsifran i detta strätvande, ty vi ofräl lse anse oss ingalunda stå under en adelsman såsom sådan; utan blott upphäfvande af ett undantagsfall i fråga om den ogifta qvinnans be nämning, hvilket strider mot de sociala försan Å 1