Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 3

dennas uppkomst kunde han ej uppgifva. I visterhuset hängde åtskilliga gångkläder, som blefvo uppbrände, hvarjemte något der befintligt porslin förstördes. Skadan å dessa effekter uppskattade han till 150 rdr. Andersson hade sina lösören brandförsäkrade i Jönköpings lösörebolag för 2,500 riksdaler. Lösörebolagets ombud tillkännagaf, att Andersson icke behörigen anmält, att hans lösegendom blifvit flyttad från det stäne der han förut bott, till Olssons hus. Pigan Christina Svensson medgaf, att hon sednast besökt visterhuset. Efter att någon stund före kl. 1,12 ha släckt lampan i köket, tände hon ett ljus och gick in i visterhuset, dervid hon alltjemt höll ljuset i handen medan hon var der. Hon spillde icke någon eld efter sig eller bemärkte ringaste eldfara, när hon begaf sig derifrån. Dörren stod härvid å glänt, enär hon upphängt ett förkläde till torkning å densamma. Härefter lade hon sig, men väcktes på morgonen, då eld befanns ha utbrufit i visterhuset. Då inga vidare upplysningar. voro att tillgå afslutades undersökningen, och förklarade poliskammaren att på grund af hvad som förekommit, vore sannolikt det Christina Svensson vållat eldens uppkomst, men då ingen bevisning förefanns, finge saken bero på hvad derom framdeles kan blifva upplyst. l — För några dagar sedan hade sjömannen Abraham Andersson hitkommit med ångbåten Venersborg, då en mindre kista, som innehöll hans gångkläder, ställdes å kajen. Straxt var en tjuf framme och knep kistan. Ett stadsbud, som befann sig i närheten, tillfrågades om han bemärkt hvart denna tagit vägen, då budet upplyste, att en karl, som han trott vara egare af kistan, nyss af hemtat densamma och begifvit sig dermed nedåt Badhusgatan. Tjufven blef eftersökt och upphanns å nämnde gata, der han vandrade helt lugn med kistan under armen. Uppförd i vakten befanns han vara arbetskarlen Johannes Svensson från gården Sollum i Hjertums socken. Inställd i Måndags till förhör hos poliskammaren, erkände Svensson tillgreppet, hvarefter målet remitterades och Svensson insattes i cellfängelset. — I Lördags eftermiddag mellan kl. 6—7 hade skepparen Isak Andersson å sin i Pustervikskanalen liggande båt roat sig med att spela å en dragharmonika, utan att ana det tonerna härifrån skulle ådraga sig någon tjufs uppmärksamhet och denne tillfölje häraf falla på den ideen att lägga sig till instrumentet. Så inträffade dock, ty sedan Andersson jemte en kamrat på en stund besökt en krog, derunder kajutan var olåst, befanns när han kom tillbaka att harmonikan var borta. Detta var mycket förargligt, helst den kostat i inköp 10 rdr, men han beslöt dock att skaffa en annan, hvarför han begaf sig till hr Wilckerlings musikaliska instrumenthandel. Här väntade honom en verklig öfverraskning, ty på disken låg samma karmonika, som han mistat. Denna var så mychet lättare att igenkänna som en ton felades i densamma. På fråga hvem som besvärat sig med att ditbära hans stulna instrument, svarades att en obekant yngling nyligen inlemnat dragspelet till lagning och att denne skulle återkomma på utsatt tid. Andersson, som redan anmält stölden hos polisen, passade nu på med behörigt biträde, när ynglingen infann sig, hvarvid denne blef gripen. Han var ett af samhällets olycksbarn vid namn Carl Gustaf Jonsson, 18 år gammal och förut varnad för visad tjufaktighet. Derjemte upplystes, att en annan yngling, Carl Fredrik Larsson, 17 år gammal, äfven varit delaktig i tillgreppet. Båda blefvo i går förhörde inför poliskammaren då Larsson omtalade att när de i Lördags eftermiddag kommit gående vid Pustervik, hade de hört spelet å harmonikan, hvarvid de stannat. Någon stund derefter hade Jonsson bemärkt, att karlarne å båten gått i land och aflägsnat sig, då Jonsson yttrat att de nu skulle passa på tillfället att stjäla harmonikan, hvarför han uppmanat Larsson att gå ombord och taga instrumentet. Detta gjorde Larsson också och lemnade dragspelet till Jonsson, som gaf honom 50 öre för besväret. Sedan harmonikan blefve försåld, skulle han ytterligare få 2 rdr 50 öre. Jonsson sade till en början att han icke kunde minnas, att han framkommit med förslaget att begå stölden, men fann sedermera att det varit hans påfund. I öfrigt hade han samma berättelse om tillgreppet som kamraten. Då såväl Larsson som Jonsson icke hade någon sysselsättning och saknade bostad blefvo de inmanade i häkte, för att der afbida vidare ransakning hos rådhusrätten. — Natten till den 11 sistl. Nov. bortstals genom inbrott i ett kontor å en brädgård vid Lilla Bommen en koffert med 2 st. rockar, 1 par byxor, 1 väst, några skjortor, kragar och strumpor, hvarjemte tillgrepos flera taflor och en låda med stålpennor. Alltsammans hade förskingrats. Härför stod i går under åtal ynglingen Carl Johan Andersson, som nyligen anträffats af polisen nattetid liggande i ett uthus, der han tagit sig herberge. Inspektoren å brädgården C. Johansson meddelade, att luckan utanför fönstret blifvit frånbruten och hade tjufven på denna väg skaffat bort kofferten, hvilken tillhörde en bekant till Johansson, vid namn E. Rosen, som vistas i Stockholm. Johansson hade emottagit kofferten i förvar och haft den stående å kontoret, der ingen bodde. Johansson trodde att Andersson sedermera äfven varit inne å kontoret, men då hade endast några småsaker bortkommit. Andersson medgaf att han varit närvarande, då stölden skedde, men icke begått denna, utan var det en yngling, som hette Kalie Carlberg, hvilken arbetat hos byggmäst. Rapp, som förötvat tillgreppet. Andel trodde att Carlberg skulle vara från Ahle härad. Carlberg hade uppmanat Andersson att följa med till kontoret, der han frånbrutit luckan med en yxa, ingått dit och tagit bort de nämnda effekterna. Häraf försåldes taflorna och fick Andersson en del af penningarne härför. Följande natten lågo de tillsammans å en brädgård, men när Andersson vaknade på morgonen, voro kamraten och de stulna kläderna försvunna. Sedermera har han icke sett till sin medintressent. Han tillstod att han äfven sednare helsat på i kontoret. Målet hänvi: Andersson under tiden ti landada till rådhusrätten, och skulle rvaras i cellsängelset.