Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 3

g kände. Den meddelsamma damen fick jag, vid efterfrågan — ty jag stannade i boden tills de voro borta — veta var en mrs Ellison, hvilket jag sedan hört är namnet på miss Greys förmyndare. — Ja. Men har ni också hört, att miss rey har femtio tusen pund? Deri, om i någonting, kunna vi finna en förklaring. — Det må så vara; men Willoughby ir förmögen — åtminstone tror jag — Han stannade ett ögonblick och tillade sedan med en röst, som tycktes misstro sig sjelf: — Och er syster — — Hennes lidanden hafva varit mycket bittra, och jag hoppas endast att de må blifva jemförelsevis korta. Det har varit, let är en den mest bittra sorg. Tills i sår, tror jag, tviflade hon aldrig på hans kärlek; och till och med nu kanske — men jag är nästan öfvertygad, att han udrig varit verkligt fästad vid henne. Han har varit mycket bedräglig, och i vissa punkter förefaller han riktigt härdhjertad. — Ack! sade öfverste Brandon, — han ir det i sanning! Men er syster — jag ycker ni sade så — anser icke saken allleles såsom ni? — Ni känner hennes lynne och kan föreställa er hur ifrigt hon ännu skulle vilja försvara honom, om hon kunde. Han svarade icke; och straxt derefter, lå spelborden ordnades, måste ämnet nedMrs Jennings, som med nöje betraktat dem under det de talade, och som väntat att få se verkan af miss Dashwoods meddelande i en sådan ögonblicklig munterhet å öfverste Brandons sida, som kunde hafva passat en man i blomman af ungdom, hopp och lycka, såg honom, med