Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1866, sida 2

har på visst sätt inträdt uti ett nytt stadium, som visserligen icke ger ringaste anledning till någon fruktan, inen turkarne måste ändå förtsätta striden. Lugnet vär nära att återvända, och bönderna, som under en kort tid låtit förleda sig at agitatorerna, underkastade sig för att få fördel af den amnesti, som Porten lemnat dem; men just i detta ögonblick inträffade der flera band äfventyrare, af alla möjliga nationaliteter, till en styrka af 3 å 4,000, hvilka blifvit öfverförda till ön på snabbseglande ångfartyg, tillhöriga redare och köpmän på Syra och i Athen. De flesta äro från konungariket Grekland; andra äro italienare, ungrare och maltesare. Dessa band slogo sig ned, i den bergiga, oodlade delen af ön, der de föra ett guerillakrig mot de turkiska trupperna, och de smickra sig med att kunna fortsätta detta en längre tid, enär det tillskickas dem lifsmedel från Syra på små fartyg, som smyga sig igenom de turkiska kryssarne. Dessa fremlingar, som injaga skräck hos de fredliga invånarne, hafva funnit blott ringa understöd hos de infödda. Deras anhängare bestå dels af personer, hvilka under upproret spelat en altför stor rol för att kunna blifva benädade, dels af sådane landstrykare, som under oroliga tider alltid finnas i hvarje land. Dessa band kunna i hvarje fall icke räkna på understöd af befolkningen, och det är allt skäl till det antagande, att de snart skola sprängas samt tvingas att fly eller gifva sig. Detta hopp näres äfven af de flesta invånare på ön, hvilka frukta, att den förnyade striden skall beröfva dem frukten af Mustapha Paschas kloka och moderata politik. Vi ha likväl hopp om, att dessa bekymmer äro ogrundade, och att Porten skall konseqvent fortsätta den försonliga och milda politik, som hittills varit följd, och för hvilken nämnde regering förtjenar allt erkännande.