Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1866, sida 2

vårt rike. Trots allt detta meddela de officiösa organerna i begge rikena, att förhållandena dem emellan äro de bästa. AMERIKA. I den aflägsna vestern af Förenta Staternas territorium förberedes sedan någon tid ett, som det vill synas, stort indiankrig. En korrespondent till en tidning i Newyork skrifver härom från Fort Philip Kearney: Indianerna börja att göra allvar af sina hotelser, och hvarje framryckande af våra trupper på Powder-River-området är icke allenast försvåradt, utan de vilja göra det omöjligt. Om man öfverblickar händelsernas gång ända sedan öfvergifvandet af de famösa fredsunderhandlingarne i Lascami, så måste man medgifva, att indianerna allt sedan den tiden systematiskt arbetat på tillintetgörandet af de vägar, som våra trupper skulle begagna. De tilläto visserligen expeditionen att framrycka till Fort Reno, men troligen endast för att vära trupper skulle blifva ännu mera isolerade. En verklig razzia började dansen, hvilken oafbrutet fortfarit mellan Reno, Philip Kearney och Big Horn, tills alla hjordar slutligen voro helt och hållet bortstulna. Transporter af alla slag reducerades nästan till noll, och enär det beridna manskapets flesta hästar äfven blifvit de djerfva röfrarnes byte, måste förbindelserna mellan de särskilda posterna inskränkas till det allranödvändigaste. Under alla dessa plundringar, och trots allt förföljande af tjufvarne, hafva inga menniskolif gått förlorade. I slutet af November skola två regementen, afsedda för ett vinterfälttåg vid Socode-River, afmarschera. Innan dessa regementen ditkommit öfver berg och genom hålvägar, torde många vigtiga händelser hafva passerat. — Ett sorgligt öde har träffat befälhafvaren och en af officerarne på den peruanska krigsångaren ,,Puttemayo. Detta fartyg låg för ankar i en bugt vid Ucuyali (en biflod till Amazonfloden), då några indianer närmade sig och med vänliga åtbörder inbjödo dem att stiga iland. Detta skedde, men knappt hade de kommit några steg framåt, innan indianerna kastade sig öfver och dödade de begge officerarne, under det de medföljande matroserna lyckades rädda sig genom flykten. Det är sannolikt, det de olyckliga blifvit uppätna af sina mördare.