Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1866, sida 2

ångest för just den händelse, som måste bekräfta det. XXVIII KAPITLET. Ingenting inträffade under de följande tre eller fyra dagarne, som lät Elinor ångra hvad hon hade gjort, då hon vädjade till sin moder, ty Willoughby hvarken kom eller skref. De hade vid slutet af denna tid lofvat följa lady Middleton till ett sällskap, från hvilket mrs Jennings var utesluten genom sin yngsta dotters opasslighet, och till detta sällskap beredde sig nu Marianne, obekymrad om sitt utseende och likgiltig för allt, utan en blick af hopp, eller ett uttryck ar nöje. Hon satte sig vid förmaks-brasan efter thet tills det ögonblick, lady Middleton skulle komma, utan att en enda gång öra sig eller ändra sin ställning, försänkt i sina egna tankar och utan att gifva akt på sin systers närvaro, och då man slutligen tillsade, att lady Middleton väntade på dem vid dörren, spratt hon till som om hon hade glömt, att man väntat någon. De anlände i behörig tid till sin bestämmelseort. och så snart filen aft vagnar ville tillåta, stego de ur och uppför trapporna, hvarefter de inträdde i ett präktigt upplyst rum, öfverfullt af gäster och odrägligt hett. Då de aflagt sin värd af artighet genom att helsa på värdinnan, tillätos de blanda sig i hopen och taga sin andel af hettan och trängseln, som deras ankomst nödvändigt måste öka. Efter en stund, tillbragt med att säga litet och göra mindre, satte lady Nidaleton sig ned till Cassino, och då Marianne!