Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1866, sida 1

ÅDÅU AH9 HFFAUUFTNAU110 MIM MAD — — kationsförbindelser, ty utan dylika lärer det vara pätagligt att ingen, som är i tillfälle att välja boningsort, flyttar till Ulricehamn. Det är ock för närmaste landtbygd en lifsfråga att söka erhålla kommunikationsanstalter, som underlätta dess innevänares idoghet och framätsträfvanden i alla riktningar, ty utan dessa nedtryckes den företagsamhetsanga, som alltid utmärkt Westergötlands befolkning — isynnerhet inom de 7 härader, som haft monopol på gårdfarihandel. Oaktadt sednare årens betydliga odlingsföretag och förbättrade brukningssätt inom orten bort höja jordvärdet, äro jordbruksfastigheter nästan omöjliga att realisera på annat sätt än genom exekutiva åtgärder, och då till ett pris, söm är för egaren rvinerande. Att detta förhållande till stor del förorsakas af den tryckta penningetillgången i orten är väl sannt, men dåliga kommunikationer göra otvifvelaktigt äfven sitt till, hvarföre förbättring af de sednare sannolikt skulle betydligt bidraga att reglera jordvärdet, till förmohn för kommande och nuvarande generation. En jernväg med Ulricehamn till utgångspunkt har blifvit föreslagen såsom bästa medlet att upplifva staden och orten deromkring, och har denna fråga med det lifligaste intresse blifvit omfattad. Om riktningen för en sådan Jernväg hafva dock uttalats olika meningar, som framställts uti 3:ne alternativer. Det första afser banans dragning utmed ån Ätrans dalgång, för att tillstöta södra stambanan vid Wartofta; det andra banans dragning mera åt öster, genom skogstrakter, förbi ett par större egendomar, för att vid Sandhems station träffa södra stambanan; och det tredje en jernväg vesterut, för att komma i förbindelse med Boråsbanan vid Frista station. Dessa linier hafva hvarförsig blifvit förordade såsom den fördelaktigaste för orten, men är dock intresset betydligt öfvervägande för alternativet Ulricehamn— Wartofta, hvarest är utmärkt jemn terräng för utförande af ett dylikt arbete till jemförelsevis billigt pris. För att vidtaga de förberedande åtgärder, som erfordras för åstadkommande af en jernväg från Ulricehamn, äro utsedda komiterade, hvilka hafva all möda ospard för att möjligen genomdrifva förslaget. Genom dessa och öfriga för ortens framätskridande nitälskande personer, hafva medel insamlats för undersökning och uppgörande af kostnadsförslag för jernväg från Ulricehamn till Wartofta. Denna undersökning är uppdragen åt majoren i vägoch vattenbyggnadskåren C. Adelsköld, hvilken redan genom antagna ingeniörer börjat arbetet, som med raskhet handlägges-. För att betrygga sin framtida existens har således det lilla obemärkta samhället Ulricebamn och orten deromkring under de sista två månaderna varit ytterst verksamt, och må ingen förtänka deras hopp att se sina sträfvanden krönta med framgång. Här lika som annorstädes äro många, som se hvarje afvikelse ifrån den gamla slentrianen i svart, och vore det förmätet att för närvarande uttala ett ogillande af deras åsigter. Det vore önskligt om dessa hade samma konsiderationer med dem, som ifra för tidsenliga reformer, vare sig uti allmänna eller kommunala frågor. I afseende på den föreslagna jernvägen bör det för den med orten obekante upplysas: att denna jernvägssträcka blifver omkring 312 mil; att terrängen emellan Ulricehamn och Wartofta visar sig ytterst lätt för dylika anläggningar; att den nästan uteslutande sträcker sig igenom spanmålsproducerande orter; att utmed östra sidan af Ätran, på !, å !, mils afständ, finnas ganska betydliga skogar, som utan sen dylik kommunikation hafva föga värde för egarne; att ån ÅÄtrans vattenmassa drifver en mängd vattenverk och företer sall för anläggning af flera dylika, men satt dessa af brist på kommunikationer icke kunna uppdrifvas till den afkastning I de borde lemna; att Kinds, as och Redvägs härader för jordbrukets förbättring behöfva kommunikation med Falbygden soch dess rika kalklager; att inom Ulricehamn finnes en fördelaktigt vitsordad mineralkälla, der det, med fästadt afseende lvid ett friskt och sundt läge och en utmärkt vacker natur, kanske vore lika mycket skäl att anlägga en kallvattenkuransstalt som vid — Falköping; att här likasom i Mark, fastän i mindre skala, bomsullsindustrien sysselsätter väfstolar uti . hundratals torpareoch bondstugor; att husslöjden inom orten är ganska högt uppdrifven, men att lätta kommunikationer skulle bidraga till dess vidare utveckling, såväl denna som andra orter till stort gagn; samt slutligen att denna jernväg skulle sammanbinda södra stambanan med sjön Äsunden. Genom denna sammanhindning, i försening med en ångbåt på Asunden, blefve en kommunikationsled om 6 mil trafikabel sinom en ort som hittills saknat lätta fortskaffningsmedel, men det oaktadt visat en förundransvärd sträfvan att följa med sin tid. En kanalisering af några tusen fot madsträcka skulle öppna kommunikation till Sämsjön och vidare Lillån genom Månstad och Asarp förbi Limmareds glasbruk till Tranemo kyrka — från Ulricehamn ytterligare en sträcka af omkring 4 mil I lin i landet. För dem, som hysa farhågor för att v godsoch persontrafiken icke skall lemna inkomst för underhåll af en jernväg emelllan Ulricehamn och Wartäfta här kancka